Damgranskningen – Satsa eller lägg ned

Helgens snackis har inte varit segern mot Vita Hästen utan den granskning av Björklövens damverksamhet som Johanna Salo och Wilhelm Sandelin Anton gjort. Bloggen har sin syn på saken.

För er som missat granskningen som publicerats i VK/Folkbladet så hittar ni de fem artiklarna här:

Sämre förutsättningar för damlaget

Damerna får nöja sig med en skrubb

Sannsell: ”Vad vill egentligen Löven med damlaget”

Löven: ”Vi kan göra mycket mer”

Kommunen: ”Det är en felaktig signal”

Gnäll inte på att det här plus. Betala om ni vill läsa. Det är sån här journalistik som är värd att betalda för. Johanna och Wilhelm har gjort ett utmärkt jobb.

Hur som helst. Det här är min syn på saken.

Björklövens damverksamhet måste ha ett syfte.

Antingen handlar den om att ta upp ett lag i SDHL, stärka Björklövens varumärke och i längden vara med och slåss om ett SM-guld. Luleå till exempel har visat att det dessutom går att kapitalisera på damverksamhet om du gör det riktigt bra.

Om du anser att det är för dyrt, svårt eller våghalsigt, men vill att flickor precis som pojkar ska ha möjlighet att spela ishockey. Se då till att erbjuda flickverksamhet och juniorverksamhet på tjejsidan. Då är du med och bidrar till att tjejer får spela hockey. Men bedriv verksamheten på samma sätt som på pojksidan.

Om du inte vill satsa mot SDHL så är i mina ögon ett A-lag inte direkt någon vettig väg att gå då underlaget i svensk damhockey är så litet att det är lite gasa eller skit i det som gäller. Annars blir det bara en halvmessyrverksamhet.

Saken är den att Björklöven vill båda de där sakerna jag skrev om ovan.Ordförande Mikael Salomonsson sa i en större intervju med Gunnar Johnsson 2015 att ”Björklöven ska vara med och bygga upp damhockeyn och våran långsiktiga målsättning är att ha ett lag i SDHL”. I en intervju med mig i våras lät det så här: (från Samuelsson).

Vi gjorde en satsning som ändå på något sätt betalat sig till del. Vårt yttersta mål är att på spets och breddnivå utvecklat damverksamheten. Vi vill naturligtvis ha representation i högsta serien, men vi vill också bygga en bredd som gör att spelare på ungdoms och juniorsidan kan spela i stora serier och utvecklas i vår verksamhet. Vi har inte de förutsättningarna just nu och där tycker jag att Björklöven kan vara en stor del av den utvecklingen.

Men om du nu vill göra en satsning på damsidan och ta ett lag till SDHL. Då funkar det inte att det ser ut som det beskrivs i artiklarna ovan. Att det fanns 12 kontrakterade spelare när säsongen startade, att det i mitten av sommaren fortfarande inte fanns någon sportchef eller tränare, att laget inte har något eget omklädningsrum och måste ha sina grejer i en skrubb. Det går att skylla på olika detaljer, men i slutändan är det så att om verksamheten bedrivs på det sättet så kommer den inte locka spelare. Vem vill spela för en förening som visar hur lågt prioriterad verksamheten är. Då är det bättre att lägga ned laget än att fortsätta för SDHL kommer aldrig att nås på det sättet som verksamheten bedrivs nu och då är det bättre att lägga fokus på ungdom/junior. Just nu som verksamheten bedrivs urholkar den bara varumärket.

Det går alltid att skylla på pengar. Björklöven gjorde ett minusresultat på dryga 4 miljoner förra säsongen och då var det Björklöven AB där A-laget och J20 ligger som gjorde 3,7 miljoner minus och IF Björklöven där damverksamheten samt junior och ungdomsverksamheten ligger som gjorde 330 000kr minus. Det är ganska tydligt vad som gått fel ekonomiskt. Det var A-laget på herrsidan som gick åt helvetet ekonomiskt. Att på något sätt skylla på damerna blir bara humbug.

Om vi släpper herrarnas a-lag för det går inte att jämföra med det. De är på en annan planet än alla andra lag i föreningen. Björklöven har en anställd Junior och ungdomskoordinator, en ungdomsansvarig och utöver det har Björklöven anställda tränare för J20 och J18-lagen. Det ska sägas att J20-rollen kombineras med arbete på hockeygymnasiet och J18-rollen kombineras med att vara ungdomsansvarig.

Damsidan är ideell i grunden. Tom Heikka som var sportchef tidigare arbetade utifrån de förutsättningarna och Joel Söderholm som är det nu gör även det. Rekryteringen av Söderholm som aldrig arbetat med damverksamhet tidigare säger något om att det är viktigare att någon gör jobbet än att rätt person gör det. Ska Björklöven ta steget till SDHL skulle jag säga att en kombinerad sportchef och tränare skulle behöva anställas i föreningen och få arbeta långsiktigt med en ökad budget. Han/Hon ska kunna skicka tydliga signaler att laget vill någonstans. Föreningen måste visa med tydlighet att de verkligen vill ta steg med damverksamheten. Annars ser jag inte att de kan återfå förtroendet. Och utan det kan du inte locka spelare och då är det nästan bäst att lägga ned.

J18 och J20 är två verksamheter med anställd personal och anställda tränare. Ska vi vara krassa så är det verksamheter som just nu inte förser a-laget med spelare och som primärt kostar pengar. Sedan 2010 har sju spelare tagit sig upp till a-laget och sedan skrivit seniorkontrakt på allsvensk nivå i Björklöven.

Det är Viktor Ekeståhl-Johnsson, Emil Wrenman, Erik Rainersson, Emil Norberg, Adam Berglin, Filip Åhström och Andreas Vikström. Av dessa är det väl VEJ som gjort mest avtryck i laget, men de flesta har suttit på bänken, varit utlånade eller haft en marginell roll. Utöver detta har ett stort antal spelare som lämnat Löven i J16-åldern sedan kommit tillbaka och tagit plats i A-laget, så som Axel Ottosson, Lukas Ekesthål-Johnsson m.fl. Men det är en annan sak. Då har då gjort J18 och J20-åldern i en annan föreningen som har ett SuperElit-lag.

Jämför vi med hur det såg ut mellan 2000 till 2010 när Löven hade J20 SuperElit-lag så är det otrolig skillnad. Erik Andersson, Jon Palmebjörk, Alexander Sundström, Alexander Hellström, Patrik Nevalainen, Daniel Rahimi, Daniel Sondell, Marcus Jonsson m.fl. Det var många spelare som slussades upp och fick tunga roller i A-laget. På det sättet var det ekonomiskt och varumärkemässigt lönsamt med J18 och J20-verksamheten då den levererade spelare till A-laget.

Som det är just nu har Björklöven en riktigt bra ungdomsverksamhet. Löven har aldrig haft fler spelare i NHL samtidigt med Björklöven som moderklubb. Det produceras talanger efter varandra och vissa passerar Björklöven efter att varit ute i en annan klubb. Så ungdomssidan och J16 är en lukrativ verksamhet. J18 och J20 är egentligen på det sättet menlösa verksamheter så länge inte J20 tar steget till SuperElit (eller A-laget till SHL) förutom när det gäller symbolvärdet. Dessa verksamheter har Björklöven heltidsanställd personal för. De väljer att satsa för att det är viktigt för föreningen. Det kan en verksamhet vara även om den går minus ekonomiskt.

Damverksamheten däremot är inte det. Då skulle den behandlas annorlunda. Så är det bara. Så jag upprepar mig. Satsa eller lägg ned.