Årtiondets Björklöven

Det är dags för nyårsafton, nytt år och nytt decennium. Därför är det dags för bloggen att kora decenniets bästa i Björklöven.

Normalt brukar jag kika bakåt på vad jag önskade vid nyår förra året, kika framåt och se vad jag önskar. Det har handlat om allt från kommunikation med fansen, juniorverksamhet, damverksamhet, sportchefer m.m, men nu har jag insett att inget spelar någon roll. Ingen bryr sig om något annat än en enda sak. RESULTAT för a-laget. Det har Björklöven fått genom att anställa Per Kenttä. Resten är effekter utifrån detta eller saker som redan fanns på plats sedan innan.

Så min enda önskan detta år är att Björklöven går till SHL.

Men nu är det slutet på årtiondet 2010-talet och därför kommer här bloggens lag 2010-2019. Alltså inte de bästa utan de mest betydelsefulla spelarna för Björklöven under 10-talet. Att ta ut bästa vore bara att ta sex spelare från årets lag.

Målvakt:

Joe Cannata – Björklövens bästa målvakt sedan Göte Wälitalo är utan tvekan den bästa under 2010-talet. 94.36 i räddningsprocent, 1.49 insläppta mål per match och 78.57 i vinstprocent är det bästa någon målvakt kommer att prestera i Björklöven på den här nivån under lång, lång tid framöver. Cannata har bara spelat ett halvår, men är ändå solklar på den här platsen. Så bra är han.

Backar:

Stefan Andersson – Inte alls bättre än varken Deilert eller Cooper, men Stefan spelade sex säsonger, gjorde över 30 poäng fyra av dem och var en av seriens bästa offensiva backar när Andersson var som bäst. Kanske var det 14-15 med 33 (8+26) poäng. Oavsett var Stefan en ruskigt viktig del av 10-talet, uppgången till allsvenskan och att Löven etablerade sig där igen.

Alexander Hellström – Kom hem från KHL(!) till division-1 2012, gjorde då tre säsonger i Löven, var med och gick upp, var seriens bästa defensiva back 14-15 under Waltin, kom tillbaka nu igen 2017, har haft en del skadeproblem, inte riktigt hittade sitt gamla SHL-jag, men har ändå varit en bärande del av Björklöven och en av de backar som spelat längst i Löven under 10-talet.

Ytterforwards:

Jon Palmebjörk – Kom hem och var på något sätt grunden till avancemanget till allsvenskan som den första hemvändaren som ”gick ned”. Acke och Susse kom efter. Palmebjörk stod för 63 (25+38) poäng när Löven gick upp från ettan, 54 (27+27) inklusive kvalspel första säsongen i allsvenskan och 20 (7+13) säsongen efter på 28 matcher då på grund av skada. Slutet blev jobbigt 2015-16 där Jon tvingades bort, men få har haft en högre status än vad Jon hade på läktarna under de tre säsonger han presterade. En symbolspelare.

Alex Hutchings – Tre sessioner i Björklöven. 32 poäng och 22 mål 15-16, 11 mål 23 poäng på 33 matcher 17-18 och nu hösten 19 30 poäng och 10 mål på 33 matcher. Många har varit spets i Björklöven, Hurtubise, Hamil, Trotter, Farley, men det handlar i de fallen om en halv säsong, en säsong eller max en och en halv säsong. Hutchings blir med sina 2,5 säsonger under 10-talet den mest använda importspetsen under seklet och med 43 mål har bara Stefan Öhman och Jon Palmebjörk gjort fler under 10-talet i Löventröjan.

Center:

Stefan Öhman – Kom till Löven från Oskarshamn 2013, gjorde fyra säsonger med 41 (16+25), 41 (19+22), 19 (7+12) och 14 (4+10) poäng, den sista säsongen i en defensiv fjärdecenterroll. Var lagkapten tre av säsongerna, assisterande den första och i två av säsongerna bar han Björklöven i stort sett i alla spelformer. Speciellt imponerar säsongen med 19 mål.

Reserver:

Kevin Lindskoug – Det är svårt på målvaktssidan bakom Cannta. Wälitalo tog upp Löven i allsvenskan, men hade det tufft där, Andrew Raycroft var rysligt spektakulär med sina meriter, glimtade till, men laget kom ju toksist så det för bli Kevin. Han bar stundtals Björklöven, var en fansfavorit och noterades under Mats Waltin för 92.22 i räddningsprocent och 2.30 insläppta mål per match. Det blev ett trist avslut i klubben för Kevin, men hos fansen finns han kvar i minnet.

Jacob Andersson – Judas numera efter att ha lämnat för Skellefteå och hamnat på läktaren där, men gjorde tre säsonger i Björklöven, hade en fin utveckling och var 2018-2019 en av seriens bästa backar och noterades då för 27 (10+17) poäng vilket var tillslut femma i backligan i serien. Var kanske för svag defensivt första året för att ta sig in i laget.

Jonas Emmerdahl – Gjorde fyra säsonger, var en bärande back 2015-19 när han spelade, men var skadad nästan hälften av tiden. Dock en kugge i en över tid svag backuppsättning. Var som bäst 16-17 när Löven var riktigt risiga som lag.

Lucas Sandström – Snälle Lucas som blir till en galning på isen gjorde tre säsonger mellan 2015 och 2017 med 39 mål från Sandströms klubba. Vann interna poängligan på 33 (15+18) poäng 2015-16. Var en central spelare i laget under de tre åren, men tog också galet många onödiga utvisningar. Minns själv en han tog för snack i Oskarshamn så att Löven fick spela tre mot fem i 3-3-läge och förlorade med 3-4.

Kim Karlsson – Spelare i Löven från från 2013 till vintern 2017-18 så en av de som varit längst i klubben under 10-talet. Stod för hela 28 (9+19) poäng på 40 matcher 15-16 innan Robin Jacobsson tacklade sönder den säsongen. En publikfavorit som var riktigt kul att kolla på när han spelade och som med tiden fick ett bultande Lövenhjärta.

Fredric Andersson – Målfoto på om han eller Öhman ska ha centerrollen i decenniets lag. Har lett Björklöven nu i 2,5 säsonger och även om man inte ser honom som en primärt offensivDet  spelare så vann han interna poängligan 18-19 på 31 (11+20) poäng, var trea 17-18 på 32 (15+17) poäng och är nu trea på 26 (13+13) och på väg mot karriärens bästa. Kan bli en av de stora lagkapterna över tid i Löven.

Bubblare:

Lukas Ekeståhl-Johnsson – Gjorde två säsonger 15-16 och 16-17, var lite av min hatspelare 16-17 då jag tyckte att han var för egoistisk, men vilken råtalang. Inget konstigt att han spelar i SHL just nu. Stod för 28 (5+23) poäng 16-17 och vann interna poängligan i Löven. Var väldigt viktig för offensiven från sin backplats den två säsongerna.Mikko Pukka – Gjorde slutet av säsongen 16-17 och var du ruskigt bra och viktig till att hålla Björklöven kvar i serien. Stod sedan för en stabil säsong 17-18 och en miserabel 18-19. Kanske ska han ha Lukas plats som reser, men det mesta handlar om 10 matcher i slutet av 17 då han var på toppnivå defensivt i allsvenskan.

Axel Ottosson – Två säsonger är kort tid, men Lövenprodukten stod för 43 (17+26) poäng 2017-18 i en av de bästa individuella säsongerna som någon haft i allsvenskan under 10-talet. Bara Jons från 13-14 var ännu bättre. Gick dock skadad halva första säsongen i Löven så det handlar om kort tid i klubben på isen.

William Quist – Fyra säsonger i Löven, var med och tog upp laget, men var konstant sjuk eller skadad under hela period. En spektakulär spelare när han väl var på isen och säsongen 15-16 med 27 (13+14) poäng på 44 matcher fick vi se det bästa av Quist, men skadorna gjorde att Nybros Mats Sundin aldrig fick ut det som gjorde att han blev draftad.

Martin ”Kingen Johansson – Följde med ned till ettan efter att ha spelat både SHL och Allsvenskan så länge. Var en kugge i att ta Björklöven tillbaka till allsvenskan. Gjorde totalt fyra säsonger i starten av 10-talet. Näst mest spelade matcher genom tiderna i Björklöven med 578.

Sedan finns Messy (Kanske borde vara bubblare), Granlund (mest en säsong som talade), Emil Lundberg (Samma som Granlund), Cody Murphy (För mycket skador), Linkan (Kanske borde vara bubblare), Tommy Wargh, men de hamnar för mig precis utanför. Spelare som Farley, Hurtubise, Trotter m.fl (typ en massa spelare den här säsongen) har spelat för kort tid i klubben.

Vad tycker ni? Vilket är erat 10-talets lag?