Den svenska modellen

I senaste united minds landar Socialdemokraterna på 35.6%. Det är glädjande nyheter och det är uppenbart att många nu vill att Sverige ska resa sig ur nuvarande kräftgång. Den svenska modell för arbetsmarknad och välfärd som byggdes upp under stora delar av 1900-talet har visat sig överlägsen andra samhällsmodeller.Receptet är att säkerställa att alla har ett jobb där vi bejakar utveckling. Arbete åt alla. Att arbetsmarknadens parter tar ansvar för lönebildningen har lett till ökad reallöneutveckling. Samtidigt har en omfattande välfärd garanterat att alla har tillgång till utbildning, vård och omsorg. Det har gjort att ett litet land som Sverige effektivt tagit vara på de resurser vi har och samtidigt minskat fattigdom och misär.

Det regeringen försökt göra under sina sex år är att minska välfärdens omfång. Intentionen har varit att genom sänkta skatter öka den enskildes ansvar för sitt eget liv. Mer i plånboken ökade tillfälligt köpkraften(innan prisökningarna åt upp detta). Man har talat om att enbart värna "välfärdens kärna" och genom att inte räkna upp statsbidragen i den takt som behövs effektivt skurit bort tiotusentals arbeten i välfärden.

Samtidigt har man i enlighet med sitt nyliberala tänkande försökt lägga mer av ansvaret för arbetslösheten på den enskilde. Man rivstartade 2006 genom att lägga komvux på stupstocken och nedrusta arbetsmarknadsåtgärderna. Det fungerade inte av den anledningen att problemet aldrig varit att folk inte kan skriva CV.

Resultatet av regeringens politik har varit kraftigt ökad fattigdom, en arbetslöshet som inte går ner och större klyftor. Det beror på tre saker:

För det första fungerar inte nyliberalism. Att verkställa en politik utan att fundera på utfallet i form av utslagning leder till större problem längre fram. Vi ser det på område efter område. Marknadens princip kan möjligtvis låta rationell på kartan men i verkligheten fungerar det dåligt.

För det andra är kärnan i den svenska modellen ett samhälle där alla behövs och vi hänger ihop med varandra. Börjar man rucka i delar så tar vi inte tillvara de resurser vi har och samhället blir fattigare.

För det tredje har man missat det viktigaste; nämligen massiva satsningar på att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vi behöver mer utbildning och forskning, inte främst billigare krogmoms eller avdrag för att gå ut med hunden.