Göran Persson sa ett sanningens ord

Idag är det kommunfullmäktige som drar igång för hösten. Ser man på dagordningen så kommer det bli en dag som vandrar mellan högt och lågt.

Agenda igår blev en intressant föreställning. Swedbanks nye ordförande, den tidigare statsministern Göran Persson, medverkade och höjde ett varningens finger för situationen ute i kommunerna. Persson uttryckte stor oro och nu när Arbetsförmedlingen inte längre kommer kunna ta ansvar för beredskapsjobb så faller det på kommunerna. Staten måste hjälpa till.

Det var en allvarlig bild som Persson målade upp. Men ett sanningens ord. Att han sen inte var så förtjust i en bankskatt var nog mindre konstigt då han sitter på två stolar.

Dock behöver man komma ihåg att tyvärr stannar det inte där.

Det Persson inte talade så mycket om är att vid sidan av kommande lågkonjunktur så sitter kommuner och landsting i en situation där den arbetande delen av befolkningen minskar och andelen barn och äldre ökar kraftigt. De utlovade statliga statsbidragen täcker inte på långa vägar att upprätthålla ens nuvarande nivå på välfärden.

I det sammanhanget blir frågan ytterst relevant vart regeringens samarbetspartier tar vägen. En annan gäst i Agenda var passande nog nyvalda partiledaren Nyamko Sabuni(L). Hon hade inte helt lätt med att förklara varför sänkt värnskatt är att föredra i ett läge när vi är på väg in i lågkonjunktur i kommunerna. Istället tog hon chansen att fråga sig om familjevecka och friår är prioriterade reformer i det läge som Sverige befinner sig. Nej, det kan man ju sätta ett frågetecken för, men det hjälper föga när Liberalerna samtidigt ska driva igenom stora skattesänkningar.

Och här i ligger det svåra. Att våga släppa på en och annan hjärtefråga för att faktiskt möta upp situationen som den ser ut.

Samtidigt som regering och samarbetsparti oavsett konjunktur och kommunernas situation ska verkställa de olika löftena i januariöverenskommelsen så ser det inte bättre ut på oppositionens sida. Här sitter en svensk höger bestående av KD, M och SD och planerar nya ideologiskt drivna skattesänkningar. Det är en absurd situation som måste ersättas av en samsyn av hur verkligheten ser ut och nedlagda ideologiska käpphästar. Staten kan inte fortsätta vältra över kostnader på kommunerna och samtidigt inte säkerställa finansieringen.

Ska Sverige klara detta så kommer det kräva en kraftsamling på nationell nivå. Det innebär att önskemål om nya ambitiösa reformer eller skattesänkningar måste anstå för att medborgarnas basala välfärdstjänster ska kunna fungera i kommuner och landsting. Fokus behöver ligga på att via generella(ej riktade) statsbidrag kraftigt öka intäkterna för kommunerna.