Björn Kjellsson är död
Jag nåddes under söndagen av budet att Björn Kjellsson avlidit. Jag och Björn hade ett nära samarbete som ordförande och vice ordförande i Individ- och familjenämnden. Det är något som krävs för att kunna hantera ett politiskt uppdrag där beslut som tas har stor påverkan på människors liv.
Vi var egentligen olika på många sätt, men även lika. Vi hade båda en bakgrund med föräldrar som arbetat inom socialtjänst och båda hade på olika sätt ett engagemang för socialt arbete. Björns mamma Carina jobbade många år i den sociala barn- och ungdomsvården och det påverkade honom. I unga år hade han suttit med i socialnämnden och sett Marianne Normark och Eva Andersson arbeta och återkom nu till socialnämnden.
Björn kom in som vice ordförande i ett väldigt svårt läge för nämnden där stora ekonomiska bekymmer omedelbart stod för dörren. Jag fann snabbt en vice ordförande som inte tog den enkla vägen ut utan som försökte ta ansvar. Jag hade stor respekt för Björn och jag tror han hade respekt för mig också.
Som politiker var han trygg i sina liberala värderingar. I HBTQ och jämställdhet var han nära oss. Vi skiljde oss åt i synen på marknaden. Men hans fokus i våra samtal var aldrig de stora företagens rätt utan de små aktörerna. Båda försökte vi underlätta för ideella krafter, där hade vi stor samsyn.
Ett återkommande tema för våra samtal var hur vi bäst kunde värna demokratin. Det var något vi också möttes i. Vi funderade om man kunde bilda en förening eller göra något för att samla människor över partigränserna till försvar för demokratiska värden. Jag brukade säga till Björn; -det är ju ni liberaler som tillsammans med oss drev igenom demokratin. Varför står ni inte upp hårdare för den? Och han brukade hålla med. För honom var demokratin inte till salu under någon omständighet.
Värderingsmässigt var han som en slags urtyp av en social-liberal politiker. Om han ansåg att något var av principiell karaktär så stod han på sig även om han kunde bli nedröstad. Jag minns särskilt ett tillfälle när han blev nedröstad med 10-1 i en fråga om en förening skulle få bidrag eller ej. Jag minns att jag kom ihåg att jag kände respekt över att ha en kollega med sådan integritet.
Som person har Björn betytt mycket i kampen mot antisemitism i Umeå. Han såg till att frågorna hamnade på dagordningen och återkom till dem. När jag skulle hjälpa min särbos son med hemläxan kring judendom så ringde vi till Björn och han hjälpte tålmodigt och kunnigt till med läxan.
Han var på många sätt den godhjärtade och snälla person alla beskriver idag. Men han var samtidigt ingen duvunge, utan en erfaren politiker med både en och annan räv bakom örat efter 20 år av kommunpolitik. Många är motionerna av Björn genom åren; en av dem handlade om att ta fram anslagstavlor för att föreningslivet skulle kunna sätta upp information. Alla kanske inte vet att han var inblandad i att de kom på plats.
Vila i frid Björn. Du var en fin vän i politiken. Umeå har förlorat en viktig röst för demokrati och mot antisemitism.
Senaste kommentarerna