Nu Har Norénpojken det lätt för sig, Jag läste hans Oj oj oj Blogg, Han och Tottevovven tyckte att vi kvinnor yrade omkring på julmorgonen med rullar i håret och var stressade, själv gick han omkring och var fin i skjorta och luktade gott, och såg till att bilen var framkörd.
Jag gick inte alls omkring och funderade vad jag skulle ha på mig, jag la sista handen på julklapparna, slog in dem, packade, bar ner dem och ställde dem strategiskt nära dörren så att Norén skulle se dem när han gick till bilen, Det gjorde han inte.
Jag rörde ihop en sillsallad och en röra till gravlaxen, vi kvinnor kokad 12 ägg och skalade dem. Vi packade sill, ägg, dill, bröd, VB-ost, Lax, en kniv och mer sill i en väska och ställde strategiskt vid dörren, samtidigt som vi sminkade oss och letade hela strumpor, jag såg till att kinesen hade koja, koppel, påsar och jacka med sig, Vi kvinnor städade till i huset så att det skulle vara trevligt att komma tillbaka senare på julkvällen utschasade efter en kväll med Tomte och barnbarn, väl i bilen anade jag oråd, så jag gick in en gång till och hittade tre väskor som Norén missat i packningen. En julklapp till svärmor blev ändå kvarglömd men det gjorde ingenting, Tur att vi hade Norén annars vet vi inte hur det skulle ha slutat med allting denna magiska kväll.

Nu är nya Rosa granar inköpta och uppställda på min gård. Tack Liz-Marie för hjälpen, som var så lägligt på Rusta i Skellefteå . läste Ulla-Majs blogg i Nordmaling, om hennes döva hund.
Totte Plupp den nakne kinesen är också galen, i torsdags Smet han ut, utan att jag såg det, jag låste dörren och for till Robban, väl där ringde någon och sa att han stod på bron och såg frusen ut och borde släppas in i värmen. Jag ringde min kära granne och bad henne låsa upp och släppa in honom, om du böjer dig till höger och vänster under bron så hänger nyckeln där instruerade jag henne, Senare berättade hon hur det hade gått, Hennes tik är på löpen så hon måste lukta väldigt smaskens, för när hon böjde sig in under bron och leta nyckeln hoppade Totte vovven på henne snett bakifrån och försökte para sig med henne , hon reste sig upp och med hunden hängande runt ett ben haltade hon uppför trapporna och låste upp dörren och sparkade in honom klamrande om hennes sko, hon sa att hade han varit större skulle hon inte klarat det. Senare i lördags smet han igen och hittades vid OK. Hela helgen har han suttit och ylat i hallen.

Två pojkar har setts vid hängbron i natt, och se; där nere i Ån ligger mina granar,
Ni som känner att ni är föräldrar till dessa båda nattspringande pojkar kan ju komma och betala granarna,
Den som förstör julpynt, som ger oss en sådan glädje och förväntan måste vara otroligt störd och må otroligt dåligt.

Ovanligt förbannad i dag!

Man kan gå in på RUSTA och säga Ohh så fina GRANAR !!!!
Jag köper två!; Sen går man till kassan och betalar 600.-
Men inte då; Man stannar hos mig vid min uppfart och stjäl mina CHOCKROSA GRANAR.
JÄVLA TJUV!!!!
Hur lågt kan man fall? Jag hoppas att mina ROSA granar bränner i DINA händer
Jag ska alla torsdagar när det är fullmåne tända eldar och läsa förbannelser över DIG,
Dina förfäder och din avkomma i tredje led, och när du dör en kvalfull död med ROSA
Slem rinnande ur mungipan, ska jag klä mig i rött och sjunga lustiga visor på din grav.

Jag hoppas att granarna ska bränna fula märken i dina händer och orsaka dig många
Dåliga samvetes helvetiska nätter!

LÄMNA TILLBAKA MINA GRANAR OCH KÖP DINA EGNA ,HEDERLIGT
Eller kom in och köp julgransfötterna som blev kvar i snön och den rosa lyseslingan jag inte hunnit sätta upp.

Så var det äntligen Advent, med stöket och ljusen, Stöka är vi ju bra på,
Göra flera saker i huset samtidigt. För ett par veckor sen bestämde jag att
vi skulle måla om plastväggarna i badrummet, dom var i en brunbeige färg
som inte blir inne på ett bra tag igen, jag köpte målartvätt, aceton och färg hos Sture,
jag tänkte först måla taket när jag var ensam hemma så det var klart när Norén
kom hem, men blev rädd för att göra en "mormor" så jag väntade tills han kom.
När man gör en "mormor " så gör man som min 81 åriga mamma brukar göra:
Man tar en ranglig stol eller stege, sen klättrar man upp på den för att göra något
som inte alls är nödvändigt för stunden, tvätta tak, måla eller torka lampskärmar,
sen tar man ett kliv bakåt i luften för att man glömt att man inte stod på golvet
eller så välter man det man står på. Sen ligger man på golvet och sprattlar tills
någon saknar en eller man kryper medels hasning till en telefon och larmar
ambulans själv.
Nu målade jag taket med honom i närheten, egentligen hade jag ingen lust att måla
taket själv, jag försökte lura Norén att göra det men det gick han inte på.
Jag höll på att ramla två ggr från stegen men jag klarade mig.
I dag har vi burit ut renar, tomtar, lyseslangar och mina två chockrosa granar,
Det tog Norén hela dagen, han fick mycket frisk luft, Jag fick vara inne och stöka,
Frisk luft är inget för innekatter som jag.
Jag har letat gardiner halva dagen och kokat lingonsylt. Försökt muntra upp Norén
med glada tillrop för att hålla honom vid gott mod när han gick omkring ute med regnet
droppande runt kroppen och Ställt fram ljus i alla fönster, Nu åker han till Italien
om några dagar, så då får jag städa till i lugn och ro.

Hela veckan har Helena varit hemma, vi har sytt och hon var med mig på självförsvarskursen i onsdags, Torsdagsmorgon for Norén till jobbet och kom inte hem förrän fredag eftermiddag,
På fredagseftermiddag for jag till en kompis och hjälpte henne och helgstäda, när jag och Helena kom hem vid tiotiden sov Norén, han piggnade till och det gick att prata med honom, vi såg en film och han snarka, vi väckte honom men han var bara vaken en minut sen snarka han igen, det var likadant på lördagskväll, jag har sällan sett honom sova så, nu har Helena åkt tillbaka till skolan och kommer nog inte hem förrän till jul.

I fredags jobbade jag över några timmar för att räkna klart alla mina uträkningar, så vid sjutiden var jag hemma, Markus min yngste son levererade ett av mina barnbarn Gaia, som ville vara hos farmor denna helg.
När vi ätit lite olika saker allihop for Norén iväg och hälsade på alla ungdomsgårdarna, så att jag och Gaia kunde kosa oss själva,

På lördagen for vi till Y, Åkulla och köpte en hästvagn åt min syster, När vi var hemma igen tvingade jag Norén att sandpappra ner bordet igen, Han trodde nog att han var färdig, men icke. Jag sydde en klockad kjol av en gammal gardin i gult och lila till Gaia och på söndagskvällen gick vi och såg Klungan eller Det är vi som är hemgiften, i Robertsfors. Mycket udda föreställning.

Onsdagen började fint med att Noréns väckarklocka göd, 3,15 Han kastade sig ur sängen
Gav mig en blöt puss och for till Stockholm.
Tur att det jag är bäst på, är att somna om!
Jag skrev en fin version av Hållbar utvecklingsplan för Nämnden nästa torsdag, så när jag var klar med den, drabbades vi i städorganisationen av budet att en arbetskamrat gått bort.
Funnen död i sitt hem.
Jag och Pirjo grät en skvätt i fikarummet, och ett underligt stilla sus la sig runt oss.
Vi sänder en tanke till hennes nära och kära och träffas i morgon för en stilla stund tillsammans.

I går morse ringde en person till mig och bad mig dra åt Helvete, senare sa han att han inte orkade mera nu, Två män berättade samma dag att de i var sitt möte fick veta hur dåliga De var, hur illa skött allt som dom skulle sköta var, att dom inte presterade det som förväntades av dom. Många orättvisa beskyllningar utdelades.
En annan jag mötte frågade mig hur jag mådde, jag sa som jag brukar, hårt och brutalt att man skulle ha tagit livet av sig, men då sa hon förvånansvärt att det hade hon också funderat på. Helena ringde hem och grät för hon sjöng dåligt, var hungrig och var på väg att bli hemlös. Någon sa att; hade jag råd skulle jag aldrig gå till jobbet mer.
På ett par dar har jag mött hålögda modlösa personer överallt. Vad göra? Är det höstens mörker som likt en svart filt dragit över våra sinnen eller är det bara det norrländska svårmodet som sitter i våra gener? Varför känner vi sådan hopplöshet? Som om kraven på oss är för höga? Vi springer runt och jobbar som skållade råttor, men blir aldrig färdiga, hinner aldrig riktigt i kapp, alltid är det något som skulle varit gjort i går. Suget är stort, att likt en björn gå i ide och dra något gammalt över oss och sova. Sova tills allt är glömt och en ny dag randas, så vi kan stiga ut i en ny ren fräsch dag utan elaka hugg, mobbing och nervärderande kommentarer,
Dagen; när alla Processbeskrivningar, Hållbara utvecklingsplaner, Budget, Investeringsförslag, Arbetsskadeanmälningar, Miljöutredningar, Lönesamtal, Fakturor, Medarbetarenkäter och Nämndsammanträden är gjorda;
Då ska vi leende skutta ut
Och kyssa envar som står i vägen, lyfta varandra upp ur diken, vara toleranta mot varandras fel och brister. Leva lugna och glada i landet.

I fredags när vi kom hem var min lilla mamma hemma, det fann inga golv att dammsuga, ingen tvätt att vika, ingen disk, inga golv att torka,
Norén började med att slipa bordet (som han byggt om under hela veckan)
Jag la mig på soffan för att övervaka. Jag älskar arbete, jag kan ligga och se på det hur länge som helst.
Jag titta i en minut sen sov jag som en medvetslös, märkligt nog ända till 18oo.
Vi åt snabbt för att vara en fredag, sen för Norén till UG och jobba.
Jag och modern gjorde inget vettigt alls.
På lördag jobba Norén hela dan på Globalen. Jag och mamma kokade två kg Bostongurka.
Sen for vi till Stig och åt surströmming.
Söndag målade Norén bordet svart, Jag sydde lite och färgade håret kycklinggult.
Mamma övervakade det hela.