Jag-en sundis?

Jahapp så var det måndag igen. Helgen går sanslöst fort. Jag har altid en aning svårt att komma igång på måndagar. Allt är väldigt segt och hjärnan är liksom fortfarande inställd på vila. Men i morse inträffade det som så ofta händer mig om hösten.
Jag får ett sundhets-il.

Kl 06.30 var jag minsann ute och promenerade!
Ja men visst! Långa fina, någorlunda raska steg och så där snyggt svängande armar. Jag tror att t o m hon i äta-sunt-programmet-Skipper hade varit stolt! Och det vill ju inte säga så lite. Får se om det håller i sig…
Jag är som sagt en väldigt karaktärslös person när allt kommer omkring. Diskuterade det med A idag och kom fram till att ens personlighet ska man hålla hårt på, det blir lätt förvirrande för omgivningen annars. Så. Jag tar kanske sovmorgon imorgon.
Man ska ju inte chocka kroppen så där på en gång heller. Så varannan dag-sundis är nog lagom.