Jag-en tjur?

’Var du på dåligt humör i morse’? undrar käre maken.
’Njaäää… va då?
(Vad, vad, VAD gjorde jag nu då)?
’Ja men ’satans helvetes jävlar’ -för att några burkar ramlar ur ett skåp’?!
(Jasså var det bara det)…
’Ja? Det är ju irriterande’?
’Alltså. Jag tycker bara att du borde tänka dig FÖR med tanke på vad du skriver i din blogg’!

Han syftar nu på söndagens inlägg om språkbruk…
Han har rätt. Men jag försvarar mig lite lamt med att det inte går att stoppa! De där orden bara flyger ur mig. De måste på nåt ganska otäckt vis ligga alldeles top of mind på mig och är som ett rött skynke för en tjur kan jag tänka mig. Det bara blixtrar till liksom, ut kommer harangen och så känns det på en gång mycket bättre.

Och jag minns faktiskt en gång när jag istället för att häva ur mig en svada för en gångs skull sa
’Nä men ojsan’!
Varpå hela familjen stannade upp och fullkomligen asgarvade.
För det lät så konstigt.