Kvällen

Skickade iväg en fullkomligt överlycklig Teo på eftermiddagen. Strålande och hoppande kunde han inte nog fort komma iväg i farfars bil. Harmoni.
(Och som pricken på moset eller vad det heter, så insåg jag precis att jag ju kan sova längre imorgon bitti! Ingen dagislämning)!

Tjejmiddagen över för den här gången. Mycket trevligt även denna gång. Blev bjuden på en god soppa och ananaspaj (nu skrev jag om ordet ’ananas’ tre gånger. Vet ändå inte om det är rätt stavat)…
Nåväl. Vännernas liv var både upp och för vissa ner. Men hur det än är så är det alltid så gött å ses!
Och kämpa på U -vi är med dig!

När jag skjutsade hem JY till hennes för kvällen tomma men ytterst välupplysta hus, så förtydligade hon att ’Ja, jag tände lite grann innan jag for, för finns det nåt tråkigare än att komma hem till ett nedsläckt hus’?
(Eller läskigare, ville jag tillägga)
Wilma som var med sa när vi sen for i väg:
’Men det gör det ju mamma, det finns visst sånt som är värre’!
’Jo det har du kanske rätt i’, sa jag, ’vad tänkte du på då’?
’Att vara sjuk. På julafton eller sin födelsedag t ex’.

Så talar en flicka född i december, som av sina åtta avklarade födelsedagar varit sjuk typ sju.

’Men förkylning är inte så farligt egentligen mamma. Det andra är värre. Men du får INTE säga det högt’!

Samma flicka som alla dessa sjuka födelsedagar haft magsjuka och utvecklat fobi för just det ordet.