I fred

Vår Teo är en liten eremit i vissa lägen. Tycker mycket om att leka själv och vara i fred. Min teori är att det är så ofantligt mycket aktiviteter och umgänge hela dagarna på dagis så när han väl är ledig så vill han helt enkelt bara ta det lugnt och göra vad precis HAN vill.

Ibland blir det en aning pinsamt som förälder när kompisar ringer på dörren och vill leka och Teo säger att ’Nä jag vill inte vara med dig nu. Jag vill vara i fred’. En gång sa en kompis emot: ’Jo men du MÅSTE vara med mig’! Mycket frustrerat.
Teo: ’Nähe, för jag vill inte, hej då’.

Det är alltid mest jobbigt som förälder då att försöka förklara för det avspisade barnet på bron att Teo inte vill just IDAG men kanske imorgon… För de får ju inte tro att han inte vill vara med dem alls och -hemska tanke-sprida det till sina föräldrar! Det är en fin linje, för säger man nej för ofta kan man ju bli helt utan kompisar till slut.
Samtidigt som jag är stolt över att Teo vågar säga vad han tycker och stå för det.

Nu är han som sagt hos farmor och farfar och de får ibland lite dåligt samvete för att han leker bara själv. Han märks knappt av där han sitter i deras extrarum och kör sina bilar. Som är det bästa han vet, tillsammans med att ’jobba’, vilket innebär att han går omrkring med Blå kläder och verktygsbälte och renoverar och hantverkar.
Emellanåt snackar han lite förtroligt med Farbror Jonsson och Manny också. Det är riktiga jobbare det och är vana att ta i när det behövs. Dessa är figurer som enbart Teo ser, men är inte desto mindre verkliga för honom.

Farfar försökte släta över sitt dåliga samvetet igår och kröp ner på golvet med Teo för att leka och köra lite bil så där. Farfar kan det väldigt bra och de styrde runt där ett tag. Efter en relativt liten stund hade Teo plötsligt tittat på honom och sagt ’Farfar, vet du att du kan gå nu. Jag vill vara ifred’.

En slokörad farfar fick pysa iväg även han.