Sällskap

Igår var det ’fest’ hos oss. Det innebär att J med familj hälsar på. Barnen ur respektive familj är exalterade och de vill gärna på förhand veta att vi kommer att hålla på minst till klockan 12. Eller 24 heter det väl när det är på natten.

Nåväl. Detta ’festande’ är inte så avancerat som det eventuellt låter. Vi vuxna dricker lite vin, spelar ofta kort (jag vet, låter som vi är pensionärer, men det är skitkul)!
Och så pratar vi lite emellanåt också.
Igår såg vi dessutom Idolfinalen.
(Som för övrigt var helt värdelöst upplagd i år så nu är jag besviken).

Ungarna gör vad de vill nästan. Leker, ser film och planerar uppvisningar av alla de slag. Våra fyraåringar repeterade en maskerad(!) igår, som vi fick titta på vid 23.30 ungefär. Tjejerna skrev en sång. En lång sång om olycklig kärlek… De hann inte visa upp den. Men Wilmas kompis skulle i alla fall vara solist och Wilma bakgrundsdansare.

Det blir alltid rätt sent när vi träffas. Och Wilma avskyr att inte ha hunnit somna innan vi vuxna går och lägger oss. ’Om jag vaknar mamma och kommer till dig i natt så vill jag inte att du är så trött’
’Ja men om du kommer till mig mitt i natten ÄR jag ju trött. Jag sover ju’.
’Ja men du kan väl i alla fall låta bli att låta så där’.
’Hur då’?
’Öööhhmmmmm’

Kändes jättesvårt.

Nu var hon tydligen riktigt trött själv för hon kom inte förrän på morgonen. Då låg Teo redan i mitten av vår säng, riktigt på sniskan och utan kudde.
’Nu är jag less på att ha det så här’, deklarerade han, ’här ligger jag och är utan kudde’!
Få se nu. Jag vill minnas att vi inredde även ditt rum med en säng inklusive kudde och täcke…

Men på ett sätt förstår jag dem. Teo säger nån gång ibland att varför ska bara du och pappa ha sällskap när ni sover?