Fylla år

Wilma fyller år i december. Ganska precis två månader kvar. Önskelistan är i princip färdigställd och gäller praktiskt nog både för födelsedag och jul.

Och redan nu funderar hon på vilken sorts kalas hon ska ha. Och hur många hon får bjuda.

’Du kan väl ha vanligt kalas’, säger jag hoppfullt.
Med det menar jag ett sånt som jag själv hade i början på åttiotalet. Ett sånt med chokladbollar, (fast det hette nåt annat på den tiden) gräddtårta och fiskdamm.
Ungefär 5-6 kamrater bjudna.
’Vaa’?! säger Wilma, ’är du inte klok! DET går ju inte’.

Nä såklart. För nu förtiden är det TEMAN på alla kalas. Och ungarna får ju storhetsvansinne.
Kan bara informera om att vi KAN inte bjuda hela klassen hem till oss. Det är en omöjlighet! Vi har för litet hus och knappt stolar så det räcker till släktfikat.

Wilma har börjat inse att hon fyller år hemskt sent på året och att det kommer att ligga henne i det berömda fatet för all framtid. Eller åtminstone till artonårsdan eller nåt. Sen spelar det mindre roll. (Hon kommer dessutom att TACKA mig när hon är vuxen, eftersom hon kommer att vara yngre än de flesta av sina jämnåriga längre).

Vi har enats nu i alla fall om ett tema. Och ett lagom antal inbjudningar.

Men allt kan hända. Får se om det håller hela vägen till december.