Hubbar och hypar

Facebook. Bl. a det pratade vi om ikväll.
’Har ni varit inne’? Frågan kom lite försiktigt.
Eh nä. Inte så mycket som en sekund av ansiktsboken har jag sett. Och ingen annan heller av oss.
’Hur funkar det?’
’Man måste ha en hub’ sa U.
’Va’? sa vi.
’Jooo. En hub’.
’Jahaaaa’… (?!?!????)

En av oss hade minsann varit på middag med två tjufemåringar och visste därför precis vad det var, och förklarade. Därefter kom frågan:
’Så du add:ade dig då’?
’Va’? sa vi.
’Jo… men add:a’.
Spridda applåder.

Jag berättade att jag också använt ett ’ungt’ ord idag, nämligen ’hypat’.
Jubel.
Det kom sig av att jag höll i ett studiebesök med ett gäng sextonåringar som i princip satt o sov och så hör jag mig själv säga att ’…och ja, så vid sånna tillfällen kan man säga att det är lite mer hypat’.
Jag vet inte om jag såg i syne eller om en av de blondaste tjejerna höjde på ena ögonbrynet.
’Vad säger jag nu’?! tänkte jag i samma stund som ordet kom ut. ’Är jag helt sjuk? Vad menar jag nu? Egentligen’?

Middagen fortsatte för övrigt med idel ädel åldersnojor som samtalsämne och vi jämförde rynkkrämer, ögonkrämer och ansiktshår… osv. Jy sa att vi kan i alla fall se fram emot en sak när vi blir riktigt mycket äldre och det är att vi slipper raka benen. Håret kommer att NÖTAS av med tiden istället.

Och det blir ju nåt att glädjas åt minsann.