Hur tänkte ni nu?

Min kollegas skärmsläckare är något av ett hypnosfenomen. Skulle man titta tillräckligt länge på den skulle man hamna i nån form av djup koma. Vi filosoferade en stund över detta på lunchen nyss. Framför allt tänkte vi på producenterna av dessa grejor och lite på deras kreativa hjärnor (jo ibland överträffar vi oss själva)… och undrade lite hur de tänkte då de gjorde just den här varianten.
(Ibland går vi ut på promenad på lunchen också, men det var för dåligt väder idag)…

Hur som helst, på samma sätt funderade jag igår när jag och Teo spelade dataspel. Det är hans allt mer tilltagande intresse och det finns ju mängder med barnspel på nätet. I ett av dem så var instruktionen i alla fall: ’plocka med dig så många saker du kan från rummet innan polisen kommer’.

Trots den i mitt huvud ganska märkliga inledningen så testade vi det.
Precis när vi som bäst håller på att trycka ner grejerna vi hunnit få med oss i en väska säger Teo med förundran i rösten:
’Mamma, visst är vi tjuvar nu’?
Då tog vi ett annat spel.