Babbel

Har sovit och sovit, käkat en ’brilliant’ frukost bestående av te och två mackor, samt nyligen en lika enastående lunch också i form av två mackor och – Oboy! Och jag som ALDRIG dricker Oboy annars. Men gott var det.

Nu har jag legat på soffan och slötittat på en gammal Wallander-film på Canal+ invirad i en filt. Gick förhoppningsfullt och tog febern för jag tyckte allt att jag kändes så sval plötsligt. Men ne. Fortfarande feber. Börjar bli less. Ibland kan jag faktiskt i mitt stilla sinne känna att åh va skönt det skulle va att blir liiiite sjuk, bara lagom sådär för att få vara hemma och ta igen sig… Men när man så verkligen blir sjuk, så är det sannerligen inge kul och man vill inge hellre än att bli pigg igen.

På tal om film föresten så såg jag förmodligen en av de bästa filmer som nånsin gjorts igår. Och eftersom jag är en av de senare med det senaste, så var det Babel jag såg. Sablar vilken bra film! Har du inte sett den så GÖR det! Det märks inte ens att den är två å sjutton lång. Svinbra.

Nu ska jag invänta mina små kids som kommer hem från skolan o dagis snart. Är så himla glad att jag har en ’stortjej’ som kan gå och hämta lillebror från dagis! Kommer ihåg när Teo var nyfödd och Wilma längtade tills hon skulle få göra det, och hur vi -typ förra veckan-räknade efter hur många år hon skulle behöva vara för att det skulle funka och hur länge det var kvar dit och så. Och nu vi där. Sanslöst fort går tiden.