Guuuuud vad vi har samlat på oss grejer! Det är helt otroligt. Det är precis fullsmockat överallt. Önskar hett att de kunde komma från Från koja till slott med den där gigantiska lastkontainern så vi bara fick vräka iväg allt, bara blunda och kasta och sen få lite -eller förmodligen skulle det bli ganska mycket- pengar för det.

Småbarnsprylarna är nästan värst. Svårast att slänga och tar störst plats. Bar idag ut en påse med spjälsängspåslakan till garaget där de lär få stå ett tag- de går nämligen inte att slänga!
Sen har vi barnvagnar, bilstolar, pottor o gåvagnar,gosedjur och you name it.

Vi kan ordna vernissage när som helst också. Lasse Åberg-tavlor… en del t.o.m signerade men det hjälper ju inte där de står inklämda bland ungarnas urvuxna skor.

Gahh! Jag blir verkligen galen. Och det är så där mycket så man vet inte ens var man ska börja. Var ute i garaget nyss och: stod. Tittade förundrat på alla grejer som väller ut från alla väggar. Slänge lite papper och flyttade runt lite… så där lagom effektivt.

Jag är så där jobbigt kär i de gamla grejorna också. ’åh det där täcket Wilma hade och de där fina stolarna… och byrån jag målade och satte nya beslag på’ osv osv. Och vad gör man med dukar som aldrig använts men som man vet är värda en förmögenhet eller annat som har affektionsvärde som är omätbart men som man inte vill ha synligt i sitt hem?

Vi har grejer över -väl fungerande och en del riktigt fina men som inte får plats i huset- värda massor med pengar och nyss hittade jag ett antal filtar som skulle kunna värma en hel familj i nöd inklusive deras sju släktingar. Och då får jag ångest dessutom. Ja men vilket äckligt överflöd!

Kom å hämta! Snälla nån! Bara kom!

’De sa som häxan Surtant brukar göra’, sa Teo.
’Hur då’?
’Stängt på grund av sjukdom’.
Ok!
Det blev alltså ingen fotografering i går på dagis. På grund av sjukdom.

Visst är det ganska typiskt? När ungen äntligen verkar vara peppad och är ’på’ för att faktiskt göra detta. Nehe. Då blir fotografen sjuk och det blir inget alls i alla fall!

Nåväl. Vad är en bal på slottet… Det finns såklart viktigare saker, men ändå.

Nu ska vi iväg på tvåårskalas hos mitt gudbarn. Det är konstigt för jag tyckte precis att hennes mamma nyss ringde och berättade att hon var född!
Ungefär en månad sen eller så…

Jag och min kollega A har stora problem med att hantera vår hunger.
Vi har gjort experiment på det här och dessa visar med all önskvärd tydlighet att det inte spelar någon som helst roll i fall vi käkar hotellfrukost eller en tallrik slät fil på morgonen. Vi är lika hungriga efter en timma i alla fall.

Detta fortsätter sedan hela dagen. Men det är värst innan lunch. Både hon och jag känner oss totalt utmärglade innan vi hunnit sätta i oss den, vilket brukar ske absolut senast 11.30!

Dessförinnan har vi hunnit med macka och minst en frukt också.

Sen fryser vi dessutom. Mest jämt. Oavsett tjocklek på tröjan så är det hurvigt hela dagarna. En fin liten blus eller käck top är inte att tänka på på vår arbetsplats.

A hade en fin teori igår efter att ha sett Mitt i naturen där detta förkunnades:

"För att överleva måste näbbmusen äta ofta för att hålla igång metabolismen så att de inte fryser ihjäl. Och eftersom ämnesomsättningen är så hög kan de bokstavligt talat svälta ihjäl om de inte får äta på ett par timmar"

Vi ställer oss osökt frågan: är vi egentligen näbbmöss?

’På sommaren vaknar man av fågelkvitter. Nu vaknar man av att det är MÖRKT’.
Wilma har verkligen satt fingret på hur det är att vakna nu på hösten. (Eller är det föresten vinter nu)?
’Det KAN inte vara morgon än, mamma det känns som natt’.

Och jag håller med. Vi är så infernaliskt trötta på mornarna. Jag begriper inte ur man ska klara av flera månader till i detta mörker!

Ja. Visst. I morse var det lite ljusare med snön som kommit, men den torde man ju bara kunna njuta av idag eller så.

Igår förlängde jag mitt liv med säkert en vecka.
Jag skrattade så jag grät igår över ett mail -som jag visserligen sett förr- men glömt bort. Några favoriter ur ’saker du kan göra för att reta upp folk’:

* Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögonen
på. Peka på förbipasserande bilar med en hårtork.
Se om de saktar in.

* Sök dig själv via växeln. Försök INTE förställa din
röst.

* Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de
vill ha pommes frites till det.

* Avsluta alla dina meningar med: ’I enlighet med
profetian.’

* Så ofta som möjligt: hoppa istället för gå.

* Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt
när de har svarat.

*Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.

* Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med
djungelljud hela dagarna.

* Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du
inte kan komma på deras fest för att du har huvudvärk.

* Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn, Rock Hard, eller varför inte Snöret.

* När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik ’Jag
vann!’,’Jag vann! ’Tredje gången denna vecka!’

Det är humor det! 🙂

Igår lärde Wilma Teo att spela kort.
Gissa vilket spel?
Natyrlisch: Finns i sjön.

Så idag efter middan har jag och han spelat ett parti. Han är en USEL förlorare. USEL!
Nu vann han just idag och även igår, men mitt i -när jag råkade få ett ’par’ så varnade han med svarta ögon att han från o med nu inte tänkte följa reglerna!

’Jo, men du leder ju Teo! Du har ju tre av alla sorter på din hand’! (Jag visste det för jag var faktiskt tvungen att sortera hans kort emellanåt för han hade så himla många…)
’Du har mycket större chans att vinna än jag’!
’OK då’. Var hans molokna svar.

Det gällde därefter att välja sina val mycket noga för råkade jag fråga efter något som han hade på hand, så blev jag anklagad för att ha sett hans kort… eller så fick jag veta att han pga det inte tänkte spela mer.

Smörandet från min sida fortsatte en stund tills ja-han vann och glatt räknade upp nio ’par’ mot mina fyra. Lyckan och triumfen var mycket svår att ta miste på.

Nånstans har jag läst att man inte ska låta sina barn vinna utan spela efter reglerna och liksom go the hard way, men ibland så kan man ju spela för att ha kul också och i sånna fall lovar jag att det är bäst för alla medtävlare att Teo vinner…

Man undrar ju hur det ska bli framöver… Alla matcher, tävlingar och spel han kommer att gå igenom i sitt liv. Som inte alltid kommer att utspelas mot hans mor…

’Tänk mamma att det är november och vi inte varit sjuka än’!
Wilma har tagit någons ord i mun och uttryckte det vi alla funderat på under hela hösten -När ska vi bli sjuka?
Vår vana trogen brukar vi nämligen börja i oktober och lösa av varandra i en strid ström fram till jul ungefär. I fjol tror jag att jag sammanlagt jobbade två veckor av fyra under oktober till exempel. Sen låg vi alla i magsjuka på det veckorna innan jul.

Men i år har har vi inte ens börjat än! Vi är friska!
Innebär detta att vi kommer att ligga sjuka under själva julhelgen etfersom starten nu är försenad?
Eller är det så att barnen blivit äldre och inte drar på sig samma mängd baciller längre?
Jag knackar i träbord och hoppas.

Jag har hållit på med julklapparna ett bra tag nu faktiskt. Och det är inget ovanligt, (klappklapp på min axel) utan en relativt vanlig företeelse. Därmed inte sagt att jag brukar vara färdig innan 23 december för det… Hur som helst så innefattar en del av dessa julklappar foton på barn i ram.

I fjol så hade jag kallt räknat med detta och peppade därför min son för dennes första dagis-fotografering.
Förstå min frustration när jag kommer hem och frågar hur det gick att ta kort varpå jag får svaret att han inte tagit nåt kort. Alls.

Det går väl mellan åttio och hundra ungar på Teos dagis. ALLA tog kort. UTOM min son.
Som vägrade. I sten.
De stackars fröknarna bedyrade att de gjort allt för att få honom att vara med men tyvärr inte lyckats.
Jag känner min son. Jag tror dem.

Stackars Teo har fått äta upp detta från besvikna mor-o farföräldrar -och föräldrar- så i år har han lovat att ställa upp… vilket han i o för sig gjorde i fjol också… På fredag är det dags. Jag håller tummarna.
Är det föresten ok att muta sånna här gånger?…

Tänk att man alltid måste betala dyrt för allt roligt man har. Inte alltid i pengar men alltid i form av trötthet. Och det där blir värre med åren. Dessvärre.

Jag minns en tid när jag kunde vara ute sent både onsdag, fredag och lördag utan att det ens märktes dagen efter. Den tiden är all och förbi. Numer räcker det med EN sen kväll och sedan är det kört för resten av veckan.

Då kan du tänka dig mig idag när klockan blev halv två i fredags och -bevare mig väl- halv fyra i lördags.
Precis. Jag var praktiskt taget medvetslös i morse.

Men det kostar att ligga på topp… numer är det jättedyrt. Men värt det så klart.

Mooohohaahaaa!
Ja ni hör väl vilket garv det är frågan om?
Nu kan ni hålla i era hattar och peruker ni som deltog i gårdagens Cluedo för nu ska jag berätta allt som hände!

Som jag sa så fick jag ju en hel del uppslag igår till min blogg här… Så. Jag tänkte börja med att berätta vem som gick in i duschväggen, vem som fes i bastun och vem som drack mest…

Eller så skiter vi i det. Jag kan nöja mig med att det berätta att vi hade en hejdundrade trevlig kväll o natt. Och så kan jag istället bjuda på en bild av fröken Röd…