Mot mina principer

Nu har jag gått emot alla mina tidigare principer. Konstigt vad det blir annorlunda när det gäller en själv… Man är sig själv närmast, så är det bara.
Jag har nämligen alltid tyckt att föräldrar som släpar iväg sina sjuka barn på fotografering borde undersökas. (Har viss erfarenhet av detta i mitt jobb och ibland har det varit helt absurt).
Har då hävdat stenhårt och tyst bakom de ’dåraktiga föräldrarnas’ ryggar att herreguud det är ju bara ett KORT!!! Stackars BARN!

Men vad händer när det är årets fotografering på dagis och MIN son är sjuk?!?!?!?!

Ja men gissa.
Och jag är säker på att tre gissningar är två för mycket…

Självklart drog jag iväg honom på det…

Ja men!

Han har ju aldrig varit med förr! Ungen är snart fem år och vi har inte ett enda foto på honom! (Oerhört överdrivet, vi har flera hundra, men inget sånt där fint fotograf-kort direkt-som vi har på Wilma)…

Men han är i försvarstalets namn inte så väldigt dålig. Faktiskt. Ja, han har feber och ja han hostar som det astma-barn han är men som de flesta förkylda ungar är han ändå ganska pigg. Så jag tröstar mitt dåliga samvete med det. (Känner att detta börjar likna nån form av bikt)…

Nu är det gjort i alla fall och vi är hemma igen.
Så nu har vi desinficerat våra händer-man blir rätt nojig när man ser alla varningsskyltar på förskolan om magsjuka…