Mäta sjukdom

Idag är Teo på dagis igen. Hade ingen feber i morse. Det märks så väl att han är sina föräldrars son. Morgontrött och seg. Precis som sin far. Och mor.
Han försökte till och med fejka lite sjukdom i morse. ’Joo jag kanske inte har feber, men jag käääänner mig dåååålig’. Wilma fnös åt sin klagande bror och sa att han bara låtsades, varpå han blev hopplöst sur-på det sätt han bara blir när någon kommit på honom…

Visst man ska ta barns känslor på allvar, men jag kan intyga att han bara var sugen på en mysmorgon framför Doctor Doc och Barnkanalen.

Han har under veckan mätt sitt sjukdomstillstånd med sina egna händer. I måndags var det ungefär tretti centimeter emellan och i går eftermiddag ungefär fem centimeter. Ju mindre mellanrum desto friskare.

Han har kommit på principen själv och det påminner ju en del om sjukhusens smärt-graderingssticka, som jag aldrig riktigt förstått men presenterats för under förlossningarna… Ja men jag fattar inte riktigt – när VET man att man nått det maximala 10? Hur mycket smärta klarar jag? Och vill jag veta det?

Som sagt jag vet inte, men jag tycker Teos metod är rätt ok faktiskt.
Och han blev plötsligt superduperpigg när han fick veta att alla 03:or på hans avdelning ska få åka till brandstationen imorgon… Inget kan stoppa honom då. Inga mätstickor i världen.