Fredagshjärnor

Har precis fikat lite med några arbetskamrater. Det var fnittrigt värre. Ett sånt där fnitterifnitter som liksom sprider sig. Och som börjar av egentligen ingenting alls.
Mer ett Nu-är-veckan-snart-slut-och-helgen-börjar-fnitter.
’Jag har nog fått fredagshjärna’ som en nyss sa mitt i allt fniss.

Och det är ju lite så. I morse var det en annan här på jobbet som sa att han redan tagit helg.
’Redan?’
’Ja men det är ju fredag’!

Det var visserligen skämtsamt sagt, men lite allvar ligger det ju i det där. För det är en viss stämning på fredagar. Särskilt efter lunch.

Alla är mer eller mindre trötta. Telefonerna ringer mindre och per automatik kan man därför trappa ner en aning på arbetet och därmed också koncentrationen. På-jobbet-hjärncellerna går i vila. ’Det jag inte hinner idag kan jag göra på måndag’ är en tanke som nog präglar mången fredagshjärna.

Man planerar hellre inför helgen, byter kanske recept med varann (om man är tjej och typ tretti + i alla fall) och nu innan jul diskuteras gärna vilka glöggtilltugg som är godast till vilken glögg.

Det är mysigt på nå vis.