En hemskt äcklig blogg

Nej! Jag säger NEJ!
Jag vill inte vara med om det här. Jag säger som Wilma ’Det måste vara en mardröm’!
Nä. Det är ingen som har dött, huset har inte brunnit ner och det har inte ens varit ett litet inbrott i bilen.

Wilma har fått magsjuka.

Det är det absolut värsta hon vet. Det är hennes främsta, äkta fobi. Hon håller emot så länge det bara går, men det är ju som bekant himla svårt att stoppa kaskadspyor.

Hon har mått bra hela dan men vid middan gick det väldigt trögt att äta. Som förälder vill man inte att ens barn ska gå hungriga så man trugar gärna liite extra. ’Bara en tugga till’…

(Fast i ärlighetens namn handlar det mest om att jag inte ids göra kvällsfika en timme efter middagsmaten är bortdukad).

Hon såg hängig ut, men vägrade erkänna att hon mådde dåligt. La sig på soffan.

När jag skulle hämta henne till sängen säger hon att det känns som hon ska kräkas. Ja men gå på toa då! (Sitt inte i vår nästan-nya tygsoffa och spy unge)!
Hon hann. Nästan.

Så nu har Mathias torkat golv och petat med papper i tröskelns skruvhål… städat toan och torkat igen.

För Wilma har kräkts. Som en hel karl. Det som är bra med det är väl att det knappast finns nåt mer att spy upp från den magen…

Under tiden tror hon på allvar att hon ska dö. Och jag förstår henne. Alla har vi ju varit där. Och vissa av oss ska förmodligen snart dit igen…

Tror att vi väntar med att hämta hem nya sängen…