Dolda tillgångar

Vi har ett för litet hus. Det kommer så klart inte som nån överraskning. Vare sig för mig själv eller nån annan som nån gång satt sin fot hos oss.
Det. Är. För. Litet.

Det känns alltid lite extra klaustrofobiskt när nån av ungarna just fyllt år…
Det gick knappt att ta sig in i Teos rum igår. Både han o Wilma har mikroskopiska rum på nio kvadrat men saker som behöver åtminstone dubbelt så mycket plats.

Och jag VET inte vad vi ska göra av allt. Flytta? Bygga ut? Det senare är relativt omöjligt med tanke på att de som planerade tomterna på vår gata nån gång för tjufem år sen la dem så tätt att de praktiskt taget går i varann…

Slänga?…

Gud ändå om nån från Bygglov eller Äntligen hemma eller nåt kunde komma och organisera upp i detta leksakskaos!

Fast det är inte bara där det behövs nån form av tornadoröjning heller…

I hallen har ungarna egna krokar att hänga sina kläder på. Fyra, rätt rejäla krokar på en bräda. Alltid precis överfull. En dag förra veckan var den för ovanlighetens skull ganska ’ren’ så när Teo kom hem och skulle hänga av sig stannade han förvånat upp och sa

’Nä men! Har vi en sån DÄR?! Den har jag aldrig sett!’

SUCK!!!