Den osynligas steg

Sista natten på hotellet inne i stan så händer det. Jag vaknar med ett ryck och är fullständigt genomsvettig och helt stel i hela kroppen. Fastsvettad skulle man kunna säga, för jag frös ju inte.

Mamma sov lugnt med djuuupa andetag. Jag var klarvaken. Men blundade extremt hårt.

Du vet ljudet när någon går över en heltäckningsmatta…? Det ljudet hörde jag. Väldigt tydligt. Två steg. Stopp. Två steg till och så stopp. Vid det här laget vågade jag inte andas än mindre röra mig.

Det enda jag kunde tänka på var att jag faktiskt låg i en gammal fabriksbyggnad från 1800-talet… Visserligen numera kamouflerat till ett fint hotell, men till råga på allt beläget bara några stenkast från en medeltida Gamla stan… Kunde det va så att vi släpat med oss en ande från det där cafét från 1200-talet?!

Det tog ett tag men sen släppte den här försteningen och jag började kunna röra mig lite bit för bit.
Ljudet försvann och plötsligt var det morgon.

Vad hade hon för nummer nu igen…Beghagen…?