Räkmacka eller pizza

Kvart över sex igår kväll på väg hem från jobbet ringer mobilen. Och jag veeet vem det är. (Först bara genom det faktum att det ringer precis då och sen ser jag det ju också förstås)…

Det är brorsan.

’Jaaaa’, säger han, (med hemskt belåten röst) ’nu sitter jag hääär på Arlanda och äter en räklandgång och dricker ööööl’.
’Å här sitter jag på en snögloppig väg på väg att hämta pizza’, kontrar jag.

Trots det så blir han inte avundsjuk…

Men det är jag. Fasen va gött å vara på väg utomlands nu! Till Brasil dessutom.
Sen får jag M i luren, brorsans sambo

’Ska det bli härligt nu då’? Frågar jag, oerhört dumt.
’Jaaaa’. En eftertankes tystnad och så kommer det:
…’Alltså jaa, jag är faktiskt avundsjuk på mig själv’!

Jag hoppas det blir den drömresa de hoppas på och självklart är jag glad för deras skull. För sällan har M:s företag s slogan passat bättre på några människor: Because youre worth it.