Orosråd

Min kära vän J berättar att hon åker till Kenya för att jobba om ett antal veckor. Det låter häftigt, men man blir ju onekligen lite skärrad också.

De har bland annat fått råden att ALLTID ta taxi -en riktig taxi- och ALDRIG gå själva under bar himmel. (När är den inte bar tänkte dom)?
De ska dessutom försöka sitt yttersta för att INTE se ut som turister(!)

Det sista kan faktiskt bli rätt svårt. En riktig utmaning onekligen. Även om J precis har färgat håret i princip svart så gör ju inte det henne till en äkta kenyan. Jag har tipsat henne om kastanjevattnet som åtminstone jag använde när jag var yngre för att redan från dag ett ha en sån där vacker (och inte alls kladdig och fläckig) bränna i ansiktet. Men jag vet inte om det ens tillverkas längre.

Nä usch jag känner oron redan nu. Och den oron följs av en mycket stark känsla av att hon nog skulle behöva en personlig vakt av nåt slag, som följer henne vart hon går…

Jag. Till exempel.