I framtiden

Igår var det som bekant fredag. Matte tittade på hockey, jag och Teo tittade på Talang och ungefär sju minuter av Så ska det låta. Wilma var på discokalas.

Wilma var borta förra helgen också. På fest. ’Vanlig’ fest bara och inte för att nån fyllde år eller så. Det var dessutom killar där… Hittills har det mest handlat om tjejkalas, så det var lite nytt. Den festen slutade kl nio och var i ett hus ungefär hundra meter från vårt. När hon inte var hemma tolv minuter över nio började det krypa i kroppen. Och jag tänkte att herregud. Om bara några år så sitter vi här på sylvassa nålar och väntar hem Wilma från STAN…

Jag riktigt ser det framför mig. Bussturlistan uppslagen, telefon i högsta hugg, blicken på klockan och bilen på konstant tomgång. Redo för utryckning. Abrupt slut på fredagsvinglaset dessutom, för man vet ju aldrig. Rätt vad det är behöver man ut… Kanske får göra upp nån sorts jourkörschema med grannarna när det väl blir dags.

Wilma var hemma ganska precis tretton och en halv minut efter nio förra fredagen i alla fall.

Det som skilde sig lite från andra hemma-fredagar just igår, var att det vid niosnåret ringde på dörren. Jo men det händer inte så där jätteofta den tiden en fredagskväll, hos oss i alla fall. Och ännu mindre ofta står det ett gäng tonåringar där utanför. Det var elever till Matte som bara ville hälsa på. Jättetrevliga var de, kom in och drack lite saft en stund. Det tycker jag var lite häftigt. Att de kom på att hälsa på sin lärare en fredagkväll! Det hade jag aldrig gjort i den åldern. Men det är klart, jag hade ju inte Matte som fröken heller.

Jag tänkte att jag skulle komma ihåg det i alla fall, när Wilma eventuellt kommer hem lite sent nån kväll i framtiden och hävdar att hon och några kompisar bara passat på att titta förbi hos sin lärare en sväng. Då ska jag minnas att den ursäkten faktiskt kan vara alldels sann.