Mutad

Det hör inte direkt till vanligheterna att jag blir mutad på jobbet. Men idag kom det en.

Och den var jättesöt och verkligen, verkligen jättegullig! Så där så att jag nästan-men bara nästan-tänkte att det skulle komma något fördelaktig ut av den för den som skickat den.

En liten del av mitt jobb går nämligen ut på att administrera tävlingar av olika slag. Och därför skickar människor ibland in sina tävlingssvarsvar på vykort och kuvert.

Just nu är det en helt otroligt populär tävling där man kan vinna cirkusbiljetter. Jag får verkligen högvis med svar varje dag! Tro mig, det blir många, många hundra svar innan allt är klart.

Och när jag då som bäst står och sorterar dagens skörd så sticker ett stort kuvert ut sig från mängden. Det är fullt av jättefina barnteckningar, små cirkusfigurer, drakar och till och med själva ’cirkushuset’ har någon ritat. Och jag lägger så klart huvudet på sne och ler så där fåraktigt och suckar inombords att ’jaa det var fint och vad trevligt att de har lagt ner så mycket tid på det här. Så…gulligt’.

Och så känner jag att det är ju nåt mer i det här kuvertet! Det känns lite så där som när bokklubbar skickar sina erbjudanden och har slängt ner nån liten minipenna eller oanvändbart, pyttelitet fat som man bara måste se fast man ju egentligen vet vad det är.

Nyfiken som jag är så måste jag ju öppna det precis på en gång. Och ut ramlar två av mina favoritgodisar! Hur nu avsändaren kunde veta det har jag ingen aning om. Antagligen otrolig tur… Och dessa fina teckningar som något barn suttit och knåpat med och färglagt så fint i kombination med den lilla presenten gjorde ju att jag smälte helt och hållet.

Först. För jag kan ju inte hålla någon om ryggen och ge något barn fördelar bara så där. Mutor får man inte gå på. Det går ju bara inte. Verkligen inte.