Stolt

Dagen började med utvecklingssamtal för Teo på dagis. Inget anmärkningsvärt alls som kom upp -tack o lov- utan han verkar vara samma snälle och glade kille där som hemma.
Så det var ju bra.

Sen bar det iväg till skolan där Wilma skulle uppräda på ’Öppen scen’. De som ville fick uppträda inför skolan, dansa, sjunga eller nåt annat kul.

Wilma och en kompis har tränat i veckor och verkligen gått in för det här. De har tänkt igenom allt från kläder, hår och musik. Så i morse var jag dessutom uppkomenderad att locka hår klockan sju…

De sjöng en Agnes-låt som jag aldrig hört och den lät så svår först. Men de har verkligen övat och kunde den som ett rinnande vatten. Mamman till Wilmas kompis tyckte att de väl kunde ha tagit nån enklare låt ändå, (typ Ted Gärdestads Satellit eller nån), men tjejerna verkade inte så bekanta med den…

Två ytterligare tjejer ur klassen var med också som dansare bakom dem. Och de gjorde det verkligen jättebra! Sjöng ett par verser var och hade koreografi och grejer till låten och allt.

Man blir liksom förvånad. För här går man och tror att ens dotter är på ett visst sätt, liksom åt det blygare hållet, men på den där scenen såg hon allt annat än blyg ut… Det är coolt.

Ja. Så fick jag ju gråta en skvätt idag med då. Av pur stolthet. Så fina barn man har.