Aldrig klar

Gomorron världen. Ja ungefär så känns det idag. Varken mer eller mindre.

Helgen har varit lugn. Tjejmiddag på fredag hos grannen och lördagen var det plantering av blommor som gällde. Det var bara det att jag inga blommor hade att plantera, så jag var ju tvungen ut o handla först.

Och då händer det som är så himla typiskt mig: Jag. Blir. Aldrig. Färdig.

Jag går och går och GÅR omkring i den stora fina butiken och hittar verkligen inget jag vill ha. Eller snarare så är det för mycket. För många alternativ. ’Ska jag ha vitt? Rött? Kanske rosa nyanser i år? Eller blått? Det vore ju nytt vet ja. Jag tar det. Eller få se…näe den där lila var ju fin ändå..,.men lila? Vill man ha lila’?

Och så där håller det på. Det enda som går snabbt är när jag ska ha trädgårdshandskar. Då vet jag direkt att de ska vara snorgröna med vita prickar på.

Om jag säger hur länge jag vankade omkring bland jordsäckar, plantor, gräsfrön och barrträd så skulle ingen tro mig. Alternativt säga att jag nånstans måste ha en skruv lös.
Så jag säger inte det. Men det var länge.

Sen planterade jag hela eftermiddagen. Eller ja, det som var kvar av den. Och det blev så fint. Jag har två krukor kvar att fylla. Har inte bestämt färg än bara.