Sammanfattning…

Har jag föresten sagt att min fot är bra nu? Det är den i alla fall. Och den gick till sig alldeles utan oönskade födslar av åttabeningar. Vilket i sig var rätt väntat. Var antagligen en sträckning efter att ha stått på huk över rabatterna… Har jag sagt att jag är oerhört vältränad…

Nåväl. Kände bara att jag behövde uppdatera dem som eventuellt oroade sig om just det.

Annars då? Jo världens i särklass kallaste skolavslutning har vi varit på idag. Jädrar va ruggigt det var. Och då hade jag ändå långbyxor (alltså inte kortbyxor…långbyxor vad ÄR det för ord)? och strumpor. Vantar dessutom. De stackars barnen-särskilt tjejerna-var det mer synd om, som stod i sina tights och tunikor utomhus och sjöng under skvalande regn och -ja de flesta vet ju hur ’varmt’ det var… Åtta grader gör sannerligen ingen sommar. Efter sången, som av sed försiggår på Kullen här i Ersmark, så var det tårtkalas i klassrummet. Jättetrevligt. Nu såg det där så där oavsiktligt ironiskt ut. Det VAR jättetrevligt.

Och nu har världens bästa mamma/mormor tagit med sig kidsen ut på landet för några dagars ledighet från fritids och dagis. Och för tillfället är mannen/pappan tillika läraren Mathias, på skolavslutning för sin klass, där han för övrigt höll på att frysa ihjäl, så jag är helt själv med min tid. Rätt förnämligt emellanåt faktiskt. Får se vad jag hittar på ett par timmar framöver på min solokvist.

Kanske fortsätter jag att läsa en av världens bästa böcker; ’Att välja glädje’ som förmodligen kommer att göra mig till en så mycket bättre människa vad det lider. Jag tackar fantastiska Erica för det. Det är hennes bok jag lånat…