Overkligt

Nu sitter jag här med en nästan tom dator och ett i det närmaste tomt huvud.

Endast två ynka dagar kvar innan semestern och därefter mitt nya liv som-vågar knappt skriva det för det låter så hiskeligt pretantiöst, men ok- egenföretagare.

För varje dag som jag häver över allt jag kommer att tänka på angående mitt jobb på den nya personen på min stol, så känns huvet mer och mer tomt.

Konstigt är det, men kroppen är ju ett märkligt fenomen alltigenom, så egentligen förvånas jag inte så jättemycket över det att jag liksom bit för bit stänger av det här jobbet. Som antagligen upptagit en enorm del i skallen kan man ana…

Ett jobb som jag nu haft i 2,5 års tid ungefär, på ett ställe som jag totalt varit på i nästan 8 år- och som emellanåt verkligen känts som ett andra hem-på både gott och ont. Bit för bit av hjärnan stänger av allt jag behöver veta om detta för att skapa ny plats -eller snarare utöka utrymmet för det andra, nya som finns intryckt på alldeles för liten yta för tillfället. Och det känns nästan rent fysiskt.

(Fasen va luddigt det där blev. Men så är det. Typ).

På fredag ska jag med VK-tomt huvud vandra ut i liten semestertid och låta skallen på nytt fyllas upp av helt andra saker. Overkligt.