Tristess

Nä det måste hända nåt snart. Vi håller på att dö av tristess. Eller inte jag men min käre man lider fruktansvärt av rastlöshet när han inte känner sig behövd och duktig… Men snart, snart kära du så är det dags att börja arbeta igen. Det blir säkert bättre då.

Jag har varit jätteduktig idag och tvättat en maskin tvätt samt torkat ur ett glasskåp och därtill diskat alla glas som står i det. Det var inte gjort på sju år så det blev väldigt rent.

Sov som vanligt till halv tio och håller på att bli galen över att just jag föddes som sommarallergiker. Det är skitjobbigt att snora och nysa hela tiden.

Nåväl.

Har precis läst om min favvobloggare Josefins äventyr i Åsele och blivit avis på hennes fina hallaffisch… Vill också ha.

Snart dags att göra lunch till kidsen och sen kanske jag ska ta och torka skiten ur ett av köksskåpen också.

Ja du ser ju vilken fantastiskt händelserik sommar vi har…