Har varit på en jättemysig semestertripp med vår och J:s familjer. Målet var Ö-vik och Star Wars-utställningen. På vägen ner stannade vi till på ett havsbad -eftersom vi naturligtvis valde sommarens varmaste dag att resa på.

Vi kom fram lagom till lunch. Vi beställde mat.

Vi väntade på mat. Sen väntade vi lite till.

J fördrev lite av tiden med att hämta servetter och hör från köket:
’PARISAREN! Var är PARISAREN? Har nån SETT PARISAREN’?!

Matte hade beställt PARISAREN. Kändes lite knepigt med synen man fick av en hel hop människor som jagar en korvbit på golvet i köket…

Till slut fick vi vår mat. Nästan. Det saknades en portion barnpannkaka. Men den skulle komma. Den kom inte.

Efter en tag kom servitören o frågade om allt var bra. Nej det saknas en pannkaka här som sagt. ’Ja nåt fel har det blivit… pannkakorna verkar vara slut’. ’Jaha men ni kanske har ägg, mjölk och mjöl i ert kök så ni kan vispa ihop en smet då’? Sa jag.

Mannen såg precis ut som om han aldrig hade hört den kombinationen av ingredienser förut. ’Ahhhhh! Det är alltså DET som blir pannkaka’. Ungefär.

Vi väntade lite till. Tilläggas bör att det på inget sätt var fullt i lokalen. Det var vi och ett par fikande familjer till.

Sen kommer mannen till vårt bord igen, glad i hågen denna gång, och säger att de nu minsann håller på att steka MASSVIS med pannkakor i köket och att ALLA barnen vid vårt bord skulle få äta så mycket pannkaka de ville-eftersom det strulat lite grann…

Så bra då. Och alla såg vi pannkakashögarna i köket. Jag kunde riktigt frammana stekoset och de tunna, smörspröda pankisarna som lades på hög…

Fem minuter senare kommer en ung tjej till vårt bord som säger att pannkakorna är slut. Förlåt så mycket.

Vad hände där emellan undrar man då. Rullade alla utlovade pannkakorna iväg tillsammans med parisarna eller?

Hmmmmm. Det blev alltså inga fler pannkakor, det blev att beställa nåt annat. Men sen fick vi alla gratis kaffe och godbit och alla barnen fick välja en glass var som kompensation. Så ok då.

Men vi kände unisont att summa sumarum så var det här stället något för Gordon Ramsey att sätta tänderna i.

Mmm jaa det här kan man faktiskt leva med. Ledigt. Vad som faller en in kan kan fylla sin dag med. Gillar sånt.

Idag strosade jag runt helt allena bland lite rea i några butiker. Köpte födelsedagspresent åt pappsen (som fyllde år för en månad sen)… fyndade ett par skor för 49 spänn och jaa, njöt för övrigt i fulla drag. Extra trevligt var det nästan när personen som numer har mitt jobb ringde och frågade ett par saker-och jag INTE behövde fixa det utan bara lugnt kunde svara hur hon skulle göra och så-lägga på luren! Och dessutom fortsätta strosa. I lugnan ro.

Sen for jag och barnen till lilla mamsen på landet och fikade varm sockerkaka och nyrullade choklabollar i hennes lusthus som är en oas av komplett ro. Och även om det fullständigt öste ner regn emellanåt så var det bara fantastiskt. Vad säger man? Livskvalitet eller nåt kanske.

Avslutade med att skråla till Allsång på Skansen igen. Där det var fullständig hysteri bland publiken. Men tja. Det var ju några riktigt poppis pojkar på scenen förstås. Tjejerna vrålade som galna. Wilma fällde en ganska tänkvärd kommentar: ’Det är så konstigt. För när det är tjejer på scen så där, så är det aldrig några killar som skriker så där mycket i pubiken’.
Så sant. Undrar också varför.

Nåja. Till råga på allt bra så har vi-jag och A- fått besked från banken. Besked som ser mycket lovande ut. Och imorgon ska vi se om det kanske kan ordna sig med lokalen för vår verksamhet. Jag håller alla tummar och tår jag har för att det går vägen.

Gör det du åxå. Tack.