Blåsnål

Har letat åttiotal på stan idag. Det var inte svårt. Det är koboltblått och neon lite överallt faktiskt. Det är bara det att jag faktiskt inte tänker använda koboltblått sen, till vardags, vilket gör att det känns aningens onödigt att lägga pengar på det. För en kväll…

Snål är mitt mellannamn.

Men nja, jag hittade lite användbara accessories -som vi säger i modebranschen- i alla fall. Bland annat en blankblå väska och glittrande, turkosblå eyeliner. Mmm. Alltid nåt.

Fick föresten lite assistans på ett ställe:

’Behöver du hjälp eller’? (måste ha sett hemskt vilsen ut)
’Eh ja. Jag letar åttiotalsgrejer jag. Ska på fest på lördag. (En kommentar som så här i efterhand -i kombination med min vilsenhet-kan tolkas som att jag knappast brukar gå på fester. Alls).
’Ja men då måste du köpa en sån här scrunchie’!
’En vaförnåt’?
’En sån här’!

Stolt visade hon upp en fluffig tygbit med gummiband i, avsedd för hår, (gärna extremt sprayat, touperat och permanentat) som jag fick hiskeliga hårassociationer till med en gång.

Sånna där hade jag ju massor av, anno -87. I alla färger. För ett äkta matching concept.

Men på den tiden sa vi ’snodd’.