Mitt barnbarn Luke

Jisses va dagarna går. Undan med besked. Det känns som om varje dag borde bestå av ett antal timmar mer än vad de faktiskt gör. Men det är en fantastisk känsla att varje morgon känna i hela kroppen att attans va kul det ska bli att gå till jobbet idag!
De orden får samanfatta föregående vecka 😉

Hur som helst.

Apropå att tiden går fort. Teo o hans två bästa kompisar satt o filosoferade i baksätet på en bil i lördags. De pratade om framtiden. Tänk att två av dem redan nästa år skulle börja skolan, på 6-års och den tredje av dem faktiskt redan går där.

’Jaa och tänk när vi blir stora! Då blir vi pappor’
’Jaaa å då får vi BÄRA! BÄRA bäbisen’! Jaaa tänk.
’ Å så kan vi prata med den. Säga så här (med rösten man gärna har när man pratar till bebisar): ’Men heeeeeej Luke Skywalker’.