Emigrationsvarning

Jag och J skjutsade tjejerna till deras dansträning ikväll. Det är ganska trevligt att sitta i det lilla caféet och småkika lite på dem när de övar. Smarta videokameror sitter nämligen uppsatta i salen, till nyfikna föräldrars lycka.

När vi som bäst sitter där säger vi båda nästan med en mun att det ser rätt roligt ut.
Det där med dans. Kanske man skulle…

Skulle vara himla kul att själv gå en kurs i…ja men typ showjazz eller nåt annat med rätt så yviga rörelser och fina snurrar. Smyga iväg och öva samtidigt som tjejerna. Men inte säga nåt hemma. Utan ha det lite som en överraskning så där.

För sen vid uppvisningen skulle inte bara tjejerna stå där på scen-utan VI också!

Och få se hakorna på våra respektive män falla ner till fotknölarna…

Tänk en sån överraskning…

’Ah’! sa J, ’jag blir nästan tårögd NU när jag tänker på det’.

Baksidan är väl att kanske skulle vi få flytta då. Jag och J.
Kanske till och med emigrera.