Magmördare

Jodåsåatt.

Igår tränade jag.

För första gången på ungefär ett år.
Och med träna så menar jag ’på riktigt’, dvs. i lokal.

Jag är verkligen, verkligen otränad. Min vän J är inte, inte otränad. Utan min raka motsats. Så. Ja. Det var väl lite helan o halvan-stuk där skulle man nästan kunna säga. Men det var roligt! Å så kul. Och nu är jag faktiskt inte ironisk. Jag kunde till och med bjuda på att en kvinna skrattade gott åt oss (mig)? när jag ojade mig nåt fruktansvärt åt magmördaren som J tyckte vi behövde.

Jo men jag gillar ju egentligen det där med gym . Jag gör det. Det är bara det att jag råkar glömma bort det emellanåt.

Efter det där sejouren så åkte jag naturligtvis hem. Förväntade mig en skön dusch och lite välförtjänt vila i soffan. Men vad händer då? Jo minsann. ’Vedmannen’ som vi köper ved av bestämmer sig för att komma med det beställda lasset just då. Ungefär 2 kubik som han släpper av under carporten.

Så. Man kan säga att träningen blev förlängd. Med cirka två timmar. Vi staplade ved tills vi själva staplade in.

Vi kan säga så här. Jag är mör idag.