Jag vet redan nu vad jag och åtminstone delar av min familj, ska göra den 23 maj 2009.

I min värld är det alldeles otroligt.

De flesta av våra vänner är lite som vi. Tänker att man ska planera och tänker att man ska vara ute i goood tid inför något. Till exempel en födelsedagsfest. Men det blir sällan så. Förutom möjligen inför vårt bröllop då, då var det ju faktiskt lite drygt ett halvår av planering trots allt.

Annat är det då med våra härliga vänner på västkusten. De KAN verkligen det här med planering de!

Så. Tack vare dem så har vi tidigare år till exempel vetat i januari vad vi skulle göra i juli och nu då, i november vad vi ska göra i slutet av maj- nästa ÅR!

Jag tycker att det är fantastiskt. Jag beundrar er!
Och JAAA vi kommer! Så klaaart!

För nu hinner vi ju boka och planera resan så bra.

Om vi bara får tummen ur att göra det i tid…

’Datorn kan vara utsatt för risk’.

Mmm. Det meddelandet känns ungefär lika olycksbådande som ljudet i Hajen.
Dessutom går datorn extremt segt och långsamt vilket gör att jag ska snabba mig som attan och skriva det här och sen inte använda internet mer.

Idag i alla fall. Imorgon kanske meddelandet är borta. Vem vet. Om jag sticker huvudet lite extra långt ner i sanden så.

Apropå internet och märkliga meddelanden man ibland tar emot i denna värld.
Ha det var faktiskt helt sjukt.

Vi letade i alla fall en gammal Aerosmith-video på Youtube igår. (Efter Idol:s underbara rocktema och ett infall av nostalgi över att vi faktiskt såg just Steven och gänget live en gång förra seklet). Det var asbra.

Hur som helst. Vi hittade videon men se titta på den gick inte.
För: ’Den här filmen kan inte visas i ditt land’.

Sa man på Youtube.

Är inte det konstigt?!

Nånstans har meningen med själva worldwideandet liksom försvunnit då.

Det var egentligen inte alls det här jag hade tänkt skriva om.

Egentligen hade jag tänkt berätta lite om gårdagen och jobbet, hur roligt det var att faktiskt göra det. Jag hade tänkt nämna lite om hur bra alla var och att det var lite kul att jag råkade ha en likadan skjorta/blus på mig som Josefin Isaksson eftersom jag tycker hon är så cool, hur trött jag var igår kväll och hur febrig jag känner mig idag.
Men vi tar det en annan gång.

Jag förstår om du inte tror mig. Men jag tränade faktiskt igår också. Helt frivilligt.
Så. Kan man säga att jag är en sån som tränar nu?
En gång är ju ingen gång, men två?…

Lätt blir det en vana. Ifall man vill tolka det på det viset. Vilket jag vill.

Sa hon och stretchade sina extremt korta triceps.

Imorgon ska Gertrud & Gertrud hålla i sitt första heldagsseminarium. Känns ganska spännande och lite läskigt. Men samtdigt väldigt skoj.

Det är däremot inte så skoj att vi av nån anledning valt – i samråd med dem som kommer då förstås – att börja detta klockan halv nio imorgon bitt.

Det är alltså lördag imorgon. Om jag missade att poängtera det. Lördagar brukar vara ledighetsdagar. Eller åtminstone innehålla nån form av sovmorgon. Så tänk på mig imorrn när jag kliver upp klockan sex för att förbereda på jobbet från typ sju.

Men, men. Pengar blir det ju så klart. Och det är bra.

Micke bra. Som Marta skulle ha sagt.

OBS. Jag gillar Marta.

Å så måste jag berätta vad Teo sa imorse när han stod klar framför spegeln, frisserad med både gelé och hårsprej. Iförd snyggtröja och coola jeans, eftersom det var fotodags på dagis idag.

’Nä men MAMMA va jag är SNYGG! Men kolla! Jag…jag ser ju ut som morbror Nicke! Visst gör jag? Visst ÄR jag lik Nicke?’

Fast den informationen var kanske mest roligt att läsa för morbrorn ifråga.
Och resten av vår släkt.

Jodåsåatt.

Igår tränade jag.

För första gången på ungefär ett år.
Och med träna så menar jag ’på riktigt’, dvs. i lokal.

Jag är verkligen, verkligen otränad. Min vän J är inte, inte otränad. Utan min raka motsats. Så. Ja. Det var väl lite helan o halvan-stuk där skulle man nästan kunna säga. Men det var roligt! Å så kul. Och nu är jag faktiskt inte ironisk. Jag kunde till och med bjuda på att en kvinna skrattade gott åt oss (mig)? när jag ojade mig nåt fruktansvärt åt magmördaren som J tyckte vi behövde.

Jo men jag gillar ju egentligen det där med gym . Jag gör det. Det är bara det att jag råkar glömma bort det emellanåt.

Efter det där sejouren så åkte jag naturligtvis hem. Förväntade mig en skön dusch och lite välförtjänt vila i soffan. Men vad händer då? Jo minsann. ’Vedmannen’ som vi köper ved av bestämmer sig för att komma med det beställda lasset just då. Ungefär 2 kubik som han släpper av under carporten.

Så. Man kan säga att träningen blev förlängd. Med cirka två timmar. Vi staplade ved tills vi själva staplade in.

Vi kan säga så här. Jag är mör idag.

Jobbigt det är när internet inte funkar hemma. Då blir det få bloggar skrivna…
På jobbet funkar det dock… :

Jag var så himla duktig i söndags och rensade en del i vårt förråd.
Det förråd som jag tidigare pratat om och som är så fullt med grejer att man endast med svårighet tar sig in där.

Nu är det för övrigt lite lättare.

Jag sorterade i alla fall barnkläder precis hela söndagen. Och hittade bland dessa påsar en påse med vuxenkläder också. Varav en del inte alls var särdeles fula eller konstiga. Och med andra ord inte alls hörde hemma i nån gammal påse i ett förråd.

Hittade bland annat ett par helt ok, riktigt snygga byxor. Jag vände och vred på dem men hittade verkligen inget fel. Jag insåg till slut att det bara var storleken som var ’fel’.
Då, när jag en gång la bort dem. I tron att jag aldrig mer skulle ha dem på mig.

Det jobbiga i det här är att jag kan ha dem nu. De passar riktigt bra. Till skillnad från en hel del andra byxpar som hänger i garderoben. Eftersom de är för små.

Sa jag att jag skulle träna ikväll?