Som en skatt

Teo var fullständigt speedad kvällen före julafton. Upp under taket. Somnade som en sten till skillnad från sin syster, med tomteluva och hela kitet på sig och vaknade sisådär halv fem på julaftonsmorgonen. Han sov ytterligare ett par timmar och sen VAR DET FAKTISKT JULAFTOOON! Som han sa.

För första året nånsin så har jag inte kännt nån stress över nånting överhuvudtaget innan jul. Så otroligt skönt! Om det beror på att det blev ett par ’fridagar’ innan själva julafton vet jag inte. Men gu va jag tyker det har varit lugnt och skönt för en gångs skull.

Nu är allt dessvärre överstökat. Efter släktrajd i Robban är vi hemma igen och har ätit allt annat än julig mat. Jag tackar högre makter över att vi inte märkt en tillstymelse till sjukdom på hela december. Teo går omkring som en starwars figur i världens stormtroupers-hjälm och Wilma sprätter omkring i nya kläder och längtar till sommaren när hon får prova sin nya cykel.

Och i år hände det verkligen! Den där julklappskassen som man varje år hett önskar hitta när julafton är över och alla klapparna öppnade – hittade vi faktiskt igår! I bilen stod det en påse till med klappar! Som vi missat att ta in! Och av fem möjliga var fyra till mig!!

Jamendetärjusomenskatt!