Jag och kändisarna

Det kändes plötsligt ganska svettigt rent bokstavligt när jag närmade mig den numera rätt välkända Frihamnen igår eftermiddag. Var rätt lugn fram till dess, men då slog det mig vad jag gett mig in på. Var tvungen att i ren desperation SMS:a brorsan och undra varför de inte har deo till hands för resenärer som behöver på bussarna i Stockholm.

Han hade inget vettigt svar på det. Det kanske jag ska vara tacksam över.

Vi var åtta lite lagom halvnerviga människor i varierande ålder och kön som skulle upp till bevis. Och bäst som vi satt där i receptionen slash café, så travade plötsligt Filip o Fredrik förbi och jag gjorde mitt allra yttersta för att inte glo.

Ja men varför blir det så när man ser kändisar?!
Man bara glor! Eller JAG då.

Även om jag naurligtvis bara kikade lite grann, så där nonschigt liksom.
Eller så såg jag bara ut som en Svensson från Ume som sällan ser en kändis.

Nåväl, summasumarum gick castingen bra. Personligen tycker jag det gick riktigt bra faktiskt. Om två veckor får jag veta om jag gått vidare till TV-studion. Men försöker att inte tänka så mycket på just den lilla petitessen just nu.