Nakna karlar

I torsdags kom vi fram till Edsbyn. Min barndoms by.

Eller ja. Jag bodde där tills jag var tre, sen flyttade vi till Sandviken och därefter till Robertsfors.

Men jag är född där.

Eller ja, i Bollnäs då-det finns inget BB i Byn. Där är det mest bandy, hälsingeostkaka och rolig dialekt som man av nån anledning tar efter rätt snart efter ankomst…

Hur som helst. Det är där jag har farmor och mormor i alla fall, lite kusiner och andra fina släktingar.

Nåväl. Vi reste dit för att det var släktfest till lilla farmors ära som i fredags fyllde 85 år.

När vi som bäst har kommit fram då på torsdagskvällen och sitter och äter lite te och mackor vid farmors minimala köksbord så ser jag något knepigt i ögonvrån.

En nästan naken karl! På farmors vägg.

’Men farmor! Vad har du här då’?
’Jaaa, titta får du se. De e fint serdu’, svarar hon lite pilemariskt och med pliriga, glittriga ögon.

Det jag plockar ner får mig att inte bara höja på ögonbrynen utan också skratta så att tårarna fullkomligt sprutar och jag åtminstone lägger på en tre, fyra år på min livslängd.

För sällan har jag sett nåt roligare.

Det är en almanacka med halvnakna Härjedalskarlar från 60 år och uppåt i olika…ska vi kalla det positioner.

Redan i februari blir det en aning…kallt där en av dem ligger platt på mage på isen endast iförd nån form av pimpelutrustning. Lite längre in i höstmånaderna står det en annan – endast iförd bärplockare, omgiven av hjortron… Fiskaren ska vi inte ens prata om. Men agnväskan har han i alla fall på sig.

Ja du fattar! Idel ädel charmigt leende farbröder hänger där på min farmors vägg, i ett rött sidenband. Och det är precis hur kul som helst.

Mest för att jag i det läget endast kan tänka på att farmor är typ general i Frälsningsarmén. Och för att det är så otroligt coolt med en 85 årig, religiös superfarmor med så ofantligt mycket humor.