Självcred

Ja men ibland har jag ändå mina ljusa stunder.
Jag måste bara säga det. Och ge mig själv lite cred.

Och i de stunderna så känner jag mig oövervinnerlig och tänker att ’Jag visste det- det är NU mitt nya, aktiva liv börjar’.

Som nu till exempel.

I normala fall skulle jag ligga i soffan och kvida av huvudvärk och bara önska mig ett dussin Alvedon eller nåt, men inte idag.
Nehejdå.
Idag OCH igår har jag tagit mitt husliga ansvar minsann och städat och fixat för att det ska vara klart till helgeeen.

Jo se.

Igår gick det till och med så pass bra att högen med torkad tvätt som jag baxade ur tumlaren och som som vanligt var full av sockar, ja till och med den överraskade mig!
Det var nämligen första och hittills enda gången som ALLA sockpar låg efter varann!
Jag behövde inte leta!
Jag ljuger inte- det var verkligen bara att ta dem allt eftersom och para ihop! Vad är oddsen för det?!

’Ja men’, tänkte jag, ’det här är ju ett tecken’.
Och av bara farten hade jag städat badrummet också.

(Borde snarare ha köpt en lott antagligen).

Sen byggde jag lego med Teo.
Och allt detta (för det är mycket för att vara jag) INNAN Halv åtta hos mig.

Bra va?!

Idag har energin fortsatt och jag har bland annat dammsugit utan att få ett hysteriskt hatutbrott och planerar till och med att bädda rent i åtminstone Wilmas säng.

-Eftersom jag inte minns när det gjordes senast.
Det brukar vara dags då.