Det brinner!

Igår kväll var jag ensam hemma med ungarna och två kompisar till Wilma.
Earth hour eller vad det heter, hade tjejerna tagit på stort allvar så huset var nedsläckt sånär som på Robinson (ingen jord i världen kan komma emellan där)… och fyra värmeljus.

Men både Jordetimmen och Robinson fick ett abrubt slut när jag fick gå ut i köket och släcka eld. Som verkligen inte brann där den skulle.

Det var första gången.
Det var väldigt otrevligt.
Det gick bra.

Tjejerna blev smått hysteriska men handlade ändå rationellt genom att öppna ytterdörren och ställa sig på bron.

Medan Teo lugnt satt kvar och tittade på tv…
Vet inte hur bra det är på en skala…
Han reagerade först en timme senare genom att fråga ’Vad är det som luktar’…

Hur jag reagerade?
Jaa.. jag fick någon form av panik. Särskilt när gnistor och små eldbollar flög runt över golvet. Det enda jag hade i huvet var ’Man ska kväva inte hälla vatten’.
Så jag slet åt mig det första som fanns till hands.
Vilket var ganska så mycket för litet… En randig barntröja i storlek 122…

Summasumarum är vi i lösöre en Teo-tröja, en kökshandduk, en matta och en micro fattigare.

Sen är vårt köksgolv förstört…
Vad gör man åt sånt?!

Kan man lappa? Laga? Lägga en matta över…? Måste man byta hela skiten?

Sånt här är sånt jag inte har vare sig ork, tid eller pengar att kunna fixa.
Och jag svär vid gud och allt levande att jag aldrig i mitt liv kommer att poppa popcorn i micro igen.

Föresten har vi ju inte ens en micro längre…