Rast o rast…

Min son är som jag tidigare nämnt en väldigt…klok son. En sån son som liksom funderar och filosoferar på det mesta här i livet. En morgon utspelar sig detta samtal i vår hall:

’Mamma, går du nånsin ut på ditt jobb’?
’Eh…njaaaeeeaaa… alltså vi går inte ut och LEKER direkt, som du gör på dagis’
’Ah men DET fattar jag! Men går du ut på din rast’?
’Tjaaaa alltså jag och Annelie vi… tar så sällan rast’…
’Men när du har RAST mamma’
’Ja men vi tar liksom inte rast’…
’Mamma! Du MÅSTE ta rast! Du måste VILA’!