Vändningen

Jag är ju som jag är. Och det är svårt att göra så mycket åt det.
Så. Nu har jag därför startat ett nytt liv.
Igen.

Det går några månader mellan varven, ibland ganska många. Men så kommer det en dag när Vändningen knackar på och det är bara att foga sig.
Som nu.

Nu har jag en tidning vid sängen, en sån där kvällstidningsbilaga med det käcka namnet Hälsa eller nåt liknande. I den finns det ett litet powerwalkingschema som ifall man det följer ser garanterat resultat inom fyra veckor.
Och jo då. Jag är så klart med.

Började fint redan i söndags (enligt tidningen var det schemastart måndag, så redan där kände jag mig rätt nöjd) Och jag gick och jag gick. Kändes som att jag kunde gå nästan hur långt som helst. Och gjorde det nästan också.

Peppad som tusan gav jag mig iväg även igår. (Starttid 06.22).
Resultat: extrema skavsår.
Hur KAN man få det i skor man haft i typ tio år?!

Igår gick jag med dubbla lager plåster och i stil som en vaggande, gravid hela dagen för att undvika hälmotskofriktionen.

Men skam den som ger sig. Lite skavsår klarar man väl? De som är med i Robinson har det mycket värre… (Jo det är sant, den tanken slog mig).

I morse var jag därför på gång igen. Enligt schemat så skulle man ju bara gå en halvtimmes intervall idag så det borde väl gå.

Preppade således fötterna med trippla lager plåster.
Efter cirkus tio minuter stod jag inte ut längre utan fick vika ner bakdelen av skon så det blev en slip in.
Gå hem var så klart icke ett alternativ.

Resultat: Inget walk alls förrän fötterna läkt nu alltså, eftersom jag inte ens kan gå barfota utan att jag får bita mig i tungan för att det svider så förbannat.
AHHHHHHHHH att jag aldrig lär mig!

Insåg för övrigt att anledningen till att man KAN få skoskav multo i gamla ingådda skor är för att de efter sisådär tio år faktiskt blir nötta och trasiga invändigt… och behöver bytas ut.

Nähääää?