Stoppa mig

Om jag någon gång i framtiden får för mig att sticka iväg på stan en lönefredag -vi kan säga en fredag som den här- så där vid lunchtid, för att göra några snabba ärenden – stoppa mig då.

Det tog minst tjugo minuter att hitta en parkering. När jag till slut hittade en, var det på kajen och fick ungefär lika långt att gå som om jag hade lämnat bilen på jobbet och gått därifrån…

Sen hade ju väldigt många plötsligt pengar på sina konton.
Och det vet man ju hur det är med dem. De ska fort som attan spenderas. Och det gärna på lunchrasten.
Så köerna till kassorna var ju också ett faktum såklart.

Åh va det tog tiiiid!
Det var bara det jag ville säga.

Och stoppa mig nästa gång. Stoppa mig.