Årets terapi

Så var det då gjort.
Tidigare än någonsin faktiskt.
Och jag är nöjd.
Så jäkla nöjd.

Årets terapisession är avklarad och det gick bättre än väntat. Oddsen var nämligen på förhand rätt usla.

Jag är som bekant fobiskt rädd för spindlar och alla deras släktingar. Alla som har någon form av fobi vet vad jag pratar om. Det är inget skämt.
Det är förenat med övermänsklig viljestyrka att utföra vissa saker.

Som att vårstäda ur ett uterum till exempel.

Som dessutom varit förvaring för ved under vintern. (För i ved vet man ju hur spindlarna bygger bon och ja man måste skynda sig, skynda sig att elda upp bitarna så man inte får ett spindelinferno på vardagsrumsgolvet). -Därav oddsen då.

Men som sagt. Ved och allehanda sommargrejer och möbler lyckades jag utan katastrof få ut. Alla fönster kunde putsas och allt trä dammsögs och torkades. Minutiöst.
Allt detta kunde jag alltså göra och bara en enda gång skrika. Rekord skulle jag tro.
Eller så är det så att den här årliga terapin nu börjar ge resultat…