En man som överraskar

Om en vecka fyller jag år och i morse när jag står och ska klä på mig ansiktet så meddelar jag min man lite i förbigående vad jag då vill ha i present:

’Ett presentkort på massage vore bra eftersom det knastrar i hela ryggraden när jag vrider på huvet… OCH jag behöver en ny ögonkräm’!

’Ögonkräm?… vad är det för sorts kräm då?’, säger han.

Tålmodigt förklarar jag så detta, att den behövs för den tunna ömtåliga huden under ögonen, att den vanliga dagkrämen är för fet och ger påsar under ögonen istället.

’Jaha. Men en sån har jag. Vill du låna?’ Säger han så, min man, på sitt vanliga, självklara vis.

’Eh va’? Säger jag och stannar på riktigt upp i det jag håller på med.
Det här var inte väntat.

Och johodå. Vips har min man tagit fram en riktig ögonkräm ur en necessär i toaskåpet. ’For men’ visserligen (vad det nu är för skillnad) men ändå!

Till den här saken hör att min man är ungefär lika fåfäng och ’krämig’ som en… jaa en som verkligen inte är det, så detta att han bjuder på ögonkräm en vanlig tisdag är rätt…ovanligt.

Saken får sin förklaring när det visar sig vara en av de tuber som hörde till en presentförpackning som han fick till jul, av min brors sambo som jobbar för det märke som tycker att han, jag och alla andra helt enkelt är värda det. Så att säga.

Och jag håller verkligen med.