Min son är som jag tidigare nämnt en väldigt…klok son. En sån son som liksom funderar och filosoferar på det mesta här i livet. En morgon utspelar sig detta samtal i vår hall:

’Mamma, går du nånsin ut på ditt jobb’?
’Eh…njaaaeeeaaa… alltså vi går inte ut och LEKER direkt, som du gör på dagis’
’Ah men DET fattar jag! Men går du ut på din rast’?
’Tjaaaa alltså jag och Annelie vi… tar så sällan rast’…
’Men när du har RAST mamma’
’Ja men vi tar liksom inte rast’…
’Mamma! Du MÅSTE ta rast! Du måste VILA’!

Mmmm. Förra veckan så rök ju som bekant vårt köksgolv.
(Det blev nästan lite fyndigt det där)…

Min favoritljusstake flög också världens väg (bokstavligt talat) när den flög i golv tack vare en handboll som sköts genom köket när Teo och hans kompis spelade.

Beklagade mig i vanlig ordning för min kära mor, varpå hon säger:

’Ja men då är det bara en grej till som ska komma’.
’Va’?
’Jo du vet väl att olyckor kommer tre och tre?’
’Nä’.
’Jodå. Vänta får du se’.

Och nånstans där känner man en aningens olustkänslor.
Vad riktigt är det tredje som ska hända? Och när?
Är det i klass med branden eller mer i stil med ljusstaken?

Nu behöver jag inte fundera mer. För igår kom den tredje.

Det blev diskmasikinen.

Den la bara av igår kväll. Så där nästanfärdig var den dessutom så för säkerhets skull var vi tvungna att diska igenom hela masiknen för hand… Ett satans fredagsnöje.

Och lilla mamma sa bara ’Vavarejasa’.