Extrema maj

Var tar tiden vägen…? Herregud va dagarna går. Jag får magsår när jag ser att JUNI börjar nästa vecka.

Maj är en sån där extrem månad. Det är det varje år, men jag lyckas alltid förtränga det tills jag är där igen. Då blir jag påmind. Det är så mycket att hålla reda på och vara med om så jag blir helt snurrig.

Maj är till exempel insamlingarnas månad till fantastiska dagis- och skolfröknar.
Maj är festernas månad. På ovan nämnda ställen samt ÖVERALLT annars också. Vilket är oerhört roligt.
Maj är, på grund av det föregående, också en rätt ångestfylld månad eftersom man plötsligt inser att allt man har i garderoben är antingen svart, svart eller svart, och sällan passar så där jättebra på en glad, vårtillställning. (Och är det inte svart så är det för litet eller omodärnt).

…Och är det för litet får man ännu mer ångest för att sommaren verkligen är på gång och man kommer att vara tvungen att visa sig på en badstrand mycket snart, i hemskt lite kläder.

Dessutom är maj månadernas månad när det gäller arbete. Massor med jobb både på det ’riktiga’ jobbet (vilket är finfint) och på hemmaplan. Blommor ska planteras, gräsmattor ska försöka återupplivas (bokstavligt talat för vår del) och hemska spindelfyllda rabatter rensas. Vi ska nog försöka måla huset också. För att lägga lite mer lök på laxen så att säga.
(Vilket oerhört töntigt uttryck föresten)…

Så AHHHH jag vill sova känner jag nu. Sova och vakna upp nån gång i juli. Vilken jag gärna skulle vilja kalla ledighetens månad…