Tack för skiten

Har precis kommit hem från sommarfest på dagis.
En fest som vi klarade utan spöregn och alltför mycket kyla.

(Det kan vara så att jag personligen behöver tackas för det eftersom jag hade trippla brallor, dubbla tröjor, dubbla sockar och dubbla jackor på, samt vantar). Och paraply gubevars, inte att förglömma. Så ja. Man kan säga att jag var rustad. Och är man det så brukar ju som bekant ovädret utebli. Så även idag.

Det var en jättemysig fest och den absolut sista dagisfesten för vår del. Snyft. Känns märkligt sorgligt på nåt sätt. Men Teo är strålande glad. Och det är väl det som räknas.

Hur som helst. Det blev en himla lång inledning för att komma till det jag EGENTLIGEN ville upplysa om. Dels så där i allmänhet, men kanske mest för den som har nån form av trädgård eller rabatt och saknar gröna fingrar.
-En sån som jag alltså.

Jag säger bara: hönsskit! Det är helt sjukt vad det kan göra gött för ens växter! Vi har aldrig nånsin haft så mycket vackert och stort i rabatterna. Skulle faktiskt vilja använda ett sånt där typiskt… roman-ord, nämligen prunkande. DET är våra rabatter just nu. Prunkande. Och jag har bara strött lite vanlig, hederlig skit på blomstren! Inget annat.

Så tack mamma, för skiten.